Stora skiljelinjer kring sexualundervisning i skolan

Osäkra lärare och djupa skiljelinjer i synen på ungas sexualitet. Jack Lukkerz belyser i sin avhandling skolpersonal och samhällets syn på sexualundervisningen i skolan och gymnasiesärskolan.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är själv homosexuell och uppväxt i en liten by med snäva normer som inte tillät alla att leva fullt ut. Redan där och då bestämde jag mig för att arbeta med frågor kring sexualitet och normer och idag är jag utbildad socionom och sexolog.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den består av två delar varav den ena är en studie med personal vid sju gymnasiesärskolor som i fokusgrupper diskuterat hur de ser på unga funktionsnedsattas sexualitet, på sexualundervisningen, vilken kunskap de bygger undervisningen på och var de hämtar den här kunskapen. Den andra delen är en analys av remissvaren om sexualundervisning som ligger till grund för den nya läroplanen. Jag har helt enkelt studerat vad olika remissinstanser tycker och tänker om vad som ska ingå i sexualundervisningen.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Många lärare på gymnasiesärskolorna vittnar om att de har svårt att hitta former för att undervisa i sex och samtycke. I tiden för min studie ingick inte ämnet specifikt i lärarutbildningen, många lärare känner sig ensamma kring och saknar stöd de här frågorna. En del lärare faller tillbaka på den egna skolgången och gör ungefär likadant – på gott och ont. Mina resultat visar också att undervisningen i ämnet inte sällan står och faller med eldsjälar. Det finns också personal på skolorna som uttryckligen anser att sexualundervisning inte behövs, ”våra elever har ingen sexualitet”.

– En genomgående tendens är personalens olika syn på tjejer och killar. Flickors sexualitet ifrågasätts och granskas i betydligt högre grad jämfört med pojkarnas. Flickors sexualitet förknippas ofta med risker och utsatthet medan pojkarnas ses som förväntad och driftstyrd. Även unga hbtq hamnar i gruppen som anses som sköra och utsatta. Det finns också en syn om att funktionsnedsatta unga bör söka sin partner bland andra funktionsnedsatta.

– I remissvaren framträder tre tydliga områden som remissinstanserna anser att sexualundervisningen ska innehålla: Jämställdhet, porr och samtycke. Kring ämnet porr syns två skilda linjer där den ena falangen menar att porr driver våld och därför ska begränsas. Den andra linjen belyser en mer komplex bild av porr, exempelvis som ett medel att dämpa psykisk ohälsa och social utsatthet. Det är med andra ord inte alltid porren i sig som är problemet. Även kring jämställdhet syns skiljelinjer bland remissinstanserna. Flera fristående organisationer pekar på vikten av tydliga könsuppdelningar mellan män och kvinnor och att skolan inte ska undervisa i frågor kring exempelvis hbtq. De här ståndpunkterna avfärdas helt av myndigheter som pekar på vikten av inkludering av ickebinära och transpersoner. Kring ämnet samtycke är remissinstanserna eniga – alla pekar på att ämnet är viktigt i sexualundervisningen.

Vad överraskade dig?

– Mest över remissinstansernas skilda syn på jämställdhet. Bland dem fanns organisationer som var tveksamma till att det är skolans uppdrag att utbilda kring exempelvis hbtq eller att relationer kan vara flersamma. Det kan förvåna, å andra sidan är det här tankegods som idag förs fram av stark global rörelse.

Vem har nytta av dina resultat?

– Främst lärare och övrig personal inom skolan, men egentligen alla som möter unga. Jag hoppas att resultaten kan bidra till en ökad kunskap om skolan och samhället syn och förståelse för ungas sexualitet. Det i sin tur avgör ju hur vi ser på undervisning av sexualitet, men även på lösningar på problem som rör ämnet.