Ensidig syn på nyanlända elever

Åtgärder som ska stötta nyanlända elever införs med en kollektiv ansats – inte utifrån enskilda elevers behov. Det menar Denis Tajic som forskat om hur formella och informella strukturer påverkar nyanlända elevers sociala och pedagogiska inkludering.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är statsvetare i grunden, född och uppvuxen i Sarajevo, Bosnien. Efter att jag kom till Sverige år 2009, gick jag en lärarutbildning för utländska akademiker och började sedan arbeta som modersmålslärare, studiehandledare och processledare i Södertälje kommun. Erfarenheterna därifrån är att det är svårt att påverka de här frågorna inifrån. Jag sökte mig därför till forskningen i förhoppning att kunna påverka från ett annat håll.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har genom observationsstudier undersökt hur formella och informella strukturer påverkar nyanlända elevers sociala och pedagogiska inkludering. Med formella strukturer menas här statligt reglerade policyåtgärder kring nyanlända. Exempelvis kartläggning av nyanlända elevers kunskaper och erfarenheter, förstärkt rätt till studiehandledning på modersmål för högstadieelever samt förberedelseklass som en del av skollagen. Informella strukturer handlar om hur skolan arbetar med social inkludering för nyanlända elever, relationer och interaktion mellan nyanlända och icke nyanlända elever och mellan nyanlända och skolpersonal.

– Avhandlingen bygger på observationsstudier vid två mångkulturella grundskolor i de så kallade socialt utsatta områden i två olika kommuner. I den ena skolan blev nyanlända direktplacerade i de ordinarie klasserna medan den andra skolan hade förberedelseklasser. Jag vistades i skolorna under ett läsår och intervjuade sammanlagt drygt 40 elever, lärare, studiehandledare och övrig skolpersonal.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– En viktig slutsats är att skolor ofta betraktar nyanlända som en homogen grupp. Implementering av nationella policyåtgärder görs därmed utifrån en kollektiv ansats – lika för alla – istället för att utgå från elevernas individuella behov. Skolornas regler kring stödformer blir därför väldigt rigida. Exempel på det är studiehandledning på modersmål som nyanlända får, ofta en timme i veckan under två, tre år. I studien fanns en nyanländ elev med toppbetyg i alla ämnen som konstaterade att hon hellre var kvar i klassrummet istället för att gå på studiehandledning som hon inte kände att hon behövde. En annan elev med betyg F i nio av 13 ämnen önskade betydligt fler timmar i studiehandledning än den enda timme i veckan som erbjöds. Dessutom hade en av skolorna regeln att studiehandledning på modersmål skulle ske i samma ämne som just då undervisades i den ordinarie klassen. Oavsett om eleven hade behov av stöd i just det ämnet. Den här regeln frångick dock studiehandledarna som istället gav stöd i det ämne som eleven hade bäst behov av. Här skapades därmed ett slags lokal informell policy till de nyanlända elevernas fördel.

Vad överraskade dig?

– Jag blev väldigt förvånad när jag såg hur en god social miljö och stämning i skolan kan komplettera den bristande implementeringen av nationella policyåtgärder. Tidigare forskning visar att nyanlända elever nästan alltid blir exkluderade. Men på skolorna i min studie var de nyanlända eleverna en självklar del av skolans sociala miljö. Nyanlända och icke nyanlända elever umgicks såväl inne i skolan som ute på skolgården. Först tänkte jag att förklaringen kanske var att skolorna i studien var mångkulturella men tidigare forskning visar att det inte gör någon skillnad.

– Så småningom insåg jag att den lyckade inkluderingen berodde på att de här skolorna arbetat målmedvetet och strukturerat kring både fysisk och social inkludering. Förberedelseklassen i den ena skolan var exempelvis placerad mitt i skolbyggnaden, i matsalen placerades nyanlända och icke nyanlända elever tillsammans, och på skolgården arbetade lärare medvetet med att få med nyanlända elever i aktiviteter tillsammans med övriga elever. Därutöver pågick ett ständigt arbete med värdegrundsfrågor. Det fanns med andra ord genomtänkta och konkreta strategier kring inkludering. En viktig del av det här arbetet var också att se nyanlända som en tillgång, inte bara elever som har behov av stöd.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tror att alla som arbetar i skolan kan ha det, avhandlingen ger en bild av både goda och mindre bra exempel på åtgärder i syfte att inkludera nyanlända elever. Jag tänker att resultaten kan öka skolors kunskap om vikten av samspel mellan de formella och informella strukturer som påverkar det egna inkluderingsarbetet. Framför allt hoppas jag att avhandlingen kan bidra till att sätta nyanlända elevers individuella behov i fokus.

Susanne Sawander