Ökat fokus på praktik får konsekvenser för lärarutbildningen

Lärarutbildningen har blivit alltmer praktikbaserad de senaste åren, vilket får olika konsekvenser för utbildningen och för studenternas möjlighet att lära sig yrket, visar Sandra Jederuds avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag jobbar inom högre utbildning, främst med lärarutbildning, där man ständigt brottas med organisatoriska frågor om hur utbildningen ska organiseras vad gäller förhållandet mellan teori och praktik. Under de senaste åren har lärarutbildningen blivit alltmer praktikbaserad och jag ville undersöka vilka konsekvenser det får.

Vad handlar avhandlingen om?

– Det är en sammanläggningsavhandling med fyra separata studier som berör verksamhetsförlagd utbildning inom lärarutbildningen. I den första studien har jag tittat på hur man i policydokument tänker sig att lärare ska ges möjligheter till att lära sig yrket i praktiken. I nästa studie har jag frågat lärarstudenter om deras uppfattning om att bedriva samlärande när de gör praktik i par. På övningsskolor har studenterna mentorer och den tredje studien handlar om mentorernas uppfattning om att handleda studenter i par. Den fjärde studien handlar om lärarutbildares uppfattningar av att undervisa studenter på en arbetsintegrerad lärarutbildning.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att det får olika konsekvenser att organisera lärarutbildningen på olika sätt. Jag har använt mig av olika perspektiv i avhandlingen. Ett perspektiv handlar om att lära sig ur ett åskådarperspektiv, där man står utanför och tittar på en verksamhet, eller ur ett deltagarperspektiv, där man deltar aktivt. I den första studien, dokumentanalysen, är det en spänning mellan de här två perspektiven. Praktiken har fått ett allt större värde, men man brottas med hur lärandet ska organiseras.

– Den andra studien med lärarstudenter visar att samlärande banar väg för ett lärande ur ett åskådarperspektiv eftersom studenterna får färre möjligheter att vara i autentiska situationer när de ska lära tillsammans. De får också mindre tid med sin handledare. Det upplägget kan vara lämpligt för exempelvis förskollärarutbildningen där man arbetar flera vuxna i grupp och där man kan ha nytta av att diskutera och reflektera tillsammans.

– Studien med mentorer visar ett liknande resultat. Mentorerna är ämneslärare på gymnasiet, och de tycker att det är svårt att ge studenterna autentiska situationer med lektioner i ämnet eftersom tiden ska delas på två studenter. Det resulterar i att de ofta får lämna över mentorskapet till kollegor för att studenterna ska få tillräckligt med timmar. Så mentorerna får snarare en organiseringsfunktion än en handledarfunktion. Mina resultat visar att de olika VFU-perioderna kanske borde organiseras på olika sätt, med samlärande under en period och enskilt den sista perioden, för att det ska vara mer autentiskt ju längre studenterna kommer i utbildningen. Man kanske inte heller ska ha samma organisation av praktikperioder för olika lärarprogram. Men, om man ska organisera för samlärande så behöver mentorerna förberedas för det.

– Studien med lärarutbildarna på den arbetsintegrerade utbildningen visar att vissa studenter är mycket mer reflekterande kring sin roll när de samtidigt arbetar i skolan. Men lärarutbildarna möter också studenter som anser sig vara färdiga lärare just eftersom de redan är ute och jobbar. Där behöver lärarutbildarna arbeta med att motivera studenterna, för att få dem att förstå att de också behöver utbildningen på universitetet. Sammanfattningsvis kan jag säga att de fyra studierna visar att det blir ett skifte av positioner när man organiserar om lärarutbildningen.

Vad överraskade dig?

– Det här skiftet av positioner för alla inblandade, som man behöver förhålla sig till och tänka till kring.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärarutbildare och organisationer av lärarutbildning. Den del som handlar om den arbetsintegrerade utbildningen är relevant för all högre utbildning där man har teori och praktik.

Åsa Lasson