Självklart och oklart. Mänskliga rättigheter som kunskapsinnehåll i gymnasieskolan

Självklart och oklart – Mänskliga rättigheter som kunskapsinnehåll i gymnasieskolan

I läroplanen från 2011 introducerades mänskliga rättigheter som undervisningsinnehåll i den svenska gymnasieskolan. De övergripande målen och riktlinjerna i gymnasieskolans läroplan slår fast att elever ska utveckla ”kunskaper om de mänskliga rättigheterna”. Men vad talar man egentligen om när man talar om mänskliga rättigheter i den svenska gymnasieskolan?
Genom att undersöka vad jag benämner det associativa rättighetsspråket i läroplaner, läroböcker samt lärares och elevers tal visar jag hur mänskliga rättigheter skapas som kunskapsinnehåll i svensk gymnasieskola genom en meningsskapande kulturell översättningsprocess – vernakularisering. Forskningsdesignen är empiridriven och studiens teoretiska begrepp emanerar från analysen.
Studiens resultat visar att mänskliga rättigheter används inom ramen för skolans traditionella demokratifostran. Rättighetsspråket i skolan formas av den utbildningspolitiska kontext och av de aktörer som deltar i förmedlingen av kunskap, som externa fortbildningsaktörer, läroböcker, lärare och elever. Vad som blir en rättighetsfråga i undervisningen formas av lärares och elevers personliga engagemang och tidigare (arbets)livserfarenheter, av läroböcker och auktoritativa dokument, men också av externa aktörer som verkar för utbildning om mänskliga rättigheter för skolan. Människorättsspråket i gymnasieskolan befäster och vidgar de redan befintliga uppfattningarna om mellanmänskligt ansvar som finns i värdegrunden, i skolans demokratiska uppdrag och den juridifierade förståelsen av skolans mellanmänskliga relationer. Det visar att rättighetsspråket kan innebära olika sätt att konceptualisera mänskliga rättigheter som kunskapsinnehåll. Om syftet med undervisning om mänskliga rättigheter är att skapa systematisk kunskap om just mänskliga rättigheter som omtvistat historiskt, moraliskt, juridiskt och politiskt jämlikhetsprojekt krävs att den implicita undervisningen kompletteras med explicit rättighetsterminologi och en variation i framställningen av mänskliga rättigheter.