Små barn använder kroppen för att skapa mening av läsande och skrivande 

Forskaren Hanna Thuresson har undersökt hur små barn skapar mening av läsande och skrivande innan de har ett utvecklat verbalt språk.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat länge som förskollärare innan jag började min forskarutbildning, därför var det naturligt att det var förskolan som jag var intresserad av. Jag skrev min lic-uppsats om yngre barns språkutveckling och när jag sedan fick möjlighet att fortsätta forskarutbildningen blev det inom samma ämne, eftersom jag alltid har varit intresserad av läs- och skrivlärande för de yngre barnen. Ofta tänker vi att läsande och skrivande är kopplat till verbalt språk, men jag funderade mycket på hur förskollärare kan se meningsskapande om läsande och skrivande när det verbala språket är lite mindre utvecklat, när barnen uttrycker sig med kroppen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om yngre förskolebarns handlingar för att förstå läsande och skrivande i förskolans sammanhang. Jag har gjort observationer på fyra förskoleavdelningar och har tittat på literacy-händelser, händelser där läsande och skrivande är en del av deltagandet. Jag har fokuserat på barnen, förskollärarna finns där som samtalspartner ibland, men det är barnens handlingar som jag har tittat på.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag beskriver med empiriska exempel hur barn med sina handlingar skapar mening av läsande och skrivande. Jag beskriver både det som jag kallar för normbekräftande handlingar, som är vanligt förekommande bland barnen i läs- och skrivaktiviteter. Det kan exempelvis vara att acceptera att läsande och skrivande sker med ett visst material och på specifika platser. Ett annat exempel på en normbekräftande handling är att barnen använder ett kroppsspråk som är etablerat, det kan vara att peka med fingret på en bild i en bok eller att göra en gest som betyder ”groda” när en bild på en groda är i fokus. Men barnen använder också hela kroppen för att kommunicera om ett innehåll. Gesten görs då med hela kroppen, en häst kan gestaltas genom att hoppa upp och ner i soffan.

– I avhandlingen beskriver jag också det som jag kallar för lite mer normbrytande handlingar, som bland annat handlar om att undersöka de material och de platser som erbjuds. Undersökandet handlar exempelvis om att behandla en analog yta som en digital, eller vilka streck som kan suddas med suddgummi. Bland de normbrytande handlingarna finns även mer konfliktfyllt undersökande, där barnen försvarar sitt eget sätt att skapa mening om läsande och skrivande, exempelvis genom att skriva tecken som försvaras med hjälp av höga utrop som ”min” och ”nej, jag kan”.

Vad överraskade dig?

– Att villkoren för barnens meningsskapande om läsande och skrivande ser så olika ut. De har olika förutsättningar och olika erfarenheter med sig, men ändå så ser deras handlingar rätt så lika ut. Läsande och skrivande verkar vara ett stort intresse hos barnen och många av deras handlingar handlar om det, så jag tänker att läs- och skrivspråksnormen är precis lika stark som verbalspråksnormen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att yrkesverksamma förskollärare kan läsa exemplen och känna igen dem i sin verksamhet. Jag tänker att man kan använda sig av dem i didaktiska diskussioner om hur man gör läsande och skrivande på förskolan.

Av Åsa Lasson