Viljan att veta vad andra vet: Kunskapsbedömning i tidigmodern, modern och senmodern skola

Viljan att veta vad andra vet: Kunskapsbedömning i tidigmodern, modern och senmodern skola

I Viljan att veta vad andra vet undersöks hur olika bedömningstraditioner formas och förändras i tidigmodern, modern och senmodern skola. Kunskapsbedömningarnas historia har ofta beskrivits med fokus på deras samhälleliga funktion. Vid sidan av detta har Viljan att veta vad andra vet som övergripande ambition att analysera kunskapsbedömningarnas historia ur ett pedagogiskt perspektiv. Med utgångspunkt i skolans egna bedömningstraditioner beskrivs hur kunskapsbedömningar genom historien motiverats och praktiserats i ett konstant spänningsfält mellan pedagogiska, vetenskapliga, politiska och byråkratiska intressen.

Kunskapsbedömning analyseras som re/produktion av kunskap, dvs. både som reproduktion och som produktion av kunskap om vad andra vet. När kunskapsbedömningar reproducerar kunskap om vad andra vet handlar det om att återskapa eller återanvända typologier, termer och klassificeringar som finns i vår kultur. När kunskapsbedömningar producerar kunskap tillför de nya objekt, fakta eller information till skolan och kulturen runt den. Syftet med undersökningen är att förstå 1) de historiska och sociala villkoren bakom formandet av kunskaper om andras vetande, 2) hur dessa kunskaper är selektiva och hur de får spridning, 3) hur de kan utmanas och omformuleras.

Del 1 argumenterar för att kunskapsbedömningar ska betraktas som en del av läroplanen. Utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv blir kunskapsbedömningar en praktik som re/producerar en särskild slags kunskap med vars hjälp såväl skolor och individer organiseras i samhället som undervisningen och lärandet i skolorna.

Del 2 analyserar kunskapsbedömningar i tidigmodern tid, mellan slutet av 1500-talet och mitten av 1700-talet. Två traditioner studeras: en tidig differentialpsykologisk tradition med rötter i den antika temperamentsläran, och en bedömningstradition som har sina rötter i de tidiga svenska läroverken. Undersökningen visar att den kunskap om vad andra vet som re/producerades inom dessa traditioner formades av villkor relaterade till tidens dominerande kunskapssyn och till sociala spänningar mellan dem som ansåg sig ha rätt att skapa kunskap. Skolans män kom här att effektivt värja sig mot externa påtryckningar för ändrade examinationsformer.

I del 3 behandlas en period som varit särskilt betydelsefull för hur svenska moderna bedömningstraditioner utvecklats. Fokus ligger på 1940-talet och formandet av enhetsskolan, sedermera grundskolan. Undersökningen visar att lärare uppmuntrades överge en tradition med subjektiva bedömningar, dvs. bedömningar som tog sin utgångspunkt i deras självrannsakan, för externt standardiserade vetenskapliga bedömningstekniker. Folkskolans lärare kunde därigenom vinna legitimitet i sina bedömningar men förlorade mark som utvecklare av bedömningsmetoder relaterade till deras egen undervisning. Om pedagogiska intressen styrde utvecklingen av kunskapsbedömningar i tidigmodern tid blir politiska och administrativa intressen dominerande i diskussionen om kunskapsbedömningar under modern tid.

Del 4 undersöker en progressiv och kritisk pedagogisk rörelse under 1970- och 1980-talen och dess relation till kunskapsbedömningar. Det beskrivs hur representanter för denna senmoderna rörelse, som den framträder i tidskriften KRUT, var misstänksamma mot den statliga produktionen av kunskap om vad elever vet och särskilt gentemot hur staten använde sig av dessa kunskaper. I stället för att föreslå nya eller alternativa sätt att producera kunskaper om elevers lärande bättre anpassade till lärares pedagogiska arbete kom emellertid den kritiska rörelsen att argumentera för ett avskaffande av framför allt betyg och centrala prov. I ett avslutande kapitel i del 4 behandlas slutligen de förändringar i nationell bedömningspolicy som uttryckts i nationella styrdokument från 1990 till 2006. Undersökningen visar hur tiden var mogen för att återge lärarkåren ett ökat inflytande över bedömningsmetoder och tolkningen av elevers resultat. Denna ambition övergick dock snart i utvecklandet av standards som i själva verkat minskar lärares handlingsfrihet i bedömningsfrågor och över läroplanens mål. En förklaring som läggs fram är att de nya förslagen om lärares ökade handlingsutrymme blev svåra att realisera, dels som en konsekvens av att en alternativ, undervisningsnära, bedömningstradition inte kommit att utvecklas i Sverige, dels att lärarkåren saknat erfarenheter av att tänka själv i bedömningsfrågor.

Undersökningens sammanfattande argument är att när kunskapsbedömningar betraktas med ett historiskt perspektiv som re/produktion av kunskap och som en del av läroplanen, blir det möjligt att nå nya insikter om vissa dilemman som uppstår mellan pedagogiska och administrativa intressen av kunskapsbedömningar och inte minst varför dessa intressen kan vara svår att förena.

To know what others know: Assessment in education in pre-modern, modern and late-modern times