”Jag vet att man inte kan förändra världen, men man kan ha ambitioner” – sociala hållbarhetsperspektiv på ett musik- och poesiprojekt

Att utforska olika problemställningar genom konst kan vara ett sätt att ge nya perspektiv på komplexa frågor i arbetet med att uppfylla målen i Agenda 2030. När samhället ska anpassas till ekologiska, ekonomiska och sociala förändringar kan estetiska uttryck spela en viktig roll för att hitta nya vägar till lösningar och visa olika möjligheter för hur vi kan leva våra liv. Denna artikel utgår från ett musik- och poesiprojekt som pågick under ett år. Syftet är att undersöka möjligheter och hinder för konstnärliga samverkansprojekt i skolan samt relationen mellan rumslig, social och didaktisk inkludering och betydelsen av dessa ur ett hållbarhetsperspektiv. Intervjuer har valts som metod, och Illeris teori, Art Education for Sustainable Development, används som teoretisk utgångspunkt. I resultatet synliggörs hur elever inkluderades såväl rumsligt och socialt som didaktiskt i en konstnärlig process. Projektet var en deltagarorienterad intervention och kan ses som ett exempel på hur olika former av inkludering är en förutsättning för ett socialt hållbart samhälle.

Författare: Katharina Dahlbäck och Catarina Schmidt

”Jag vet att man inte kan förändra världen, men man kan ha ambitioner” – sociala hållbarhetsperspektiv på ett musik- och poesiprojekt

Forskning om undervisning och lärande, vol 9, nr 3