Kommunikativa resurser för lärande: Barns gester, blickar och tal i tre skolmiljöer
Det skulle vara helt lysande om skolan slängde ut alla skolbänkar så att barnen fick mer kroppskontakt, säger forskaren Mia Heikkilä. Hennes avhandling om barns lärande och kommunikationsformer visar nämligen att lärandepotentialen ökar om barn får utrymme att uttrycka sig på olika sätt.
Mia Heikkilä
Professor Ulf P Lundgren samt professor Staffan Selander
Professor Roger Säljö, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet, Sverige
Hej världen!
2006-09-29
Kommunikativa resurser för lärande: Barns gester, blickar och tal i tre skolmiljöer
Resources in Learning: Children’s communication in different school activities
Pedagogiska institutionen
Kommunikativa resurser för lärande: Barns gester, blickar och tal i tre skolmiljöer
Det övergripande syftet med studien har varit att studera hur skolan skapar förutsättningar för lärande. Lärande är en process, snarare än enskilda händelser, där deltagande med andra är centralt (jfr ex. Martin, 2004; Melander, 2006). Lärande är en process där ett individuellt engagemang i relation till någon aspekt av världen förändras över tid (Kress & Selander, manus). Ett sådant synsätt på lärande får som konsekvens att lärande också kan ske i vardagliga sociala situationer och inte enbart i skolsituationer (Säljö, 2000; 2005). Lärande är då inte längre relaterat till ett givet stoff, utan innebär ett förändrat förhållningssätt eller ett förändrat engagemang gentemot aspekter av omvärlden. Lärande uttrycks i kommunikation, men en analys av lärande kräver att man inkluderar en tidsaspekt och en aspekt av förändring för att nå just förändringsaspekten i en lärandeprocess. Titeln på studien är ett sätt att poängtera att varje kommunikativt yttrande som vi gör med kroppen, enskilda kroppsdelar eller med rösten, är delar av kommunikativa resurser som vi använder i sociala sammanhang. De kroppsliga uttrycken bär på en systematik som vi kan tolka och använda oss av i processer av att organisera och systematisera omvärlden (jfr Selander, 2003a).
Ett underordnat syfte med den här studien är att i relation till det övergripande syftet studera hur kommunikation innebär ett dialektiskt deltagande i aktiviteter. Aktiviteterna, som deltagandet sker i, kan ses som formade av skillnader och likheter som ideologiskt och historiskt existerat mellan pedagogiska fenomen inom skolmiljöer. Syftet med den här studien är inriktat på att lyfta fram hur dessa spår tar sig uttryck i vad som sker i ett nu och syftet är innebär en undran hur det sker. Studiens resultat gällande kommunikation kan bidra med kunskap om hur aktiviteter i skolan grundar sig på sociala sammanhang och hur deltagarna tillsammans åstadkommer aktiviteterna inom ramen för de villkor som verksamheterna ger. Dessa analyser kan i förlängningen relateras till lärande, eftersom en av studiens utgångspunkter är att lärande alltid sker i sociala sammanhang.
Studien fokuserar på att analysera två vanligt förekommande typer av sociala aktiviteter bland fem-, sex- och sjuåriga barn i tre skolverksamheter. Analyserna fokuserar på vilka kommunikationsformer som förekommer och hur de används. Analysbegreppen som jag använder fokuserar på att lyfta fram hur barnen deltar i sociala aktiviteter. Analysen syftar också till att lyfta fram hur deltagande skapas och görs tillgängligt för barn i de miljöer de vistas.
Det så kallade multimodala perspektivet fungerar som teoretisk ram i den här studien (Hodge & Kress, 1988; Kress, 1996; Kress & van Leeuwen, 2001, Kress, 2003, Jewitt & Kress, 2005). Multimodalt perspektiv tar som utgångspunkt att kommunikation alltid är en sammansättning multipla former av kommunikation. Dessa former av kommunikation kan också sägas vara individuella uttryck för en förståelse av omvärlden eller ett fenomen i omvärlden, som påverkar den pågående interaktionen i ett sammanhang. De kroppsliga uttrycken kan vara exempelvis blickar, gester, prosodiska variationer, pauser och kroppsrörelser.
Exempel på hur kommunikationsformer används och hur deltagarpositioner förändrats inom olika aktiviteter lyfter fram det övergripande syftet med studien om hur skolan skapar förutsättningar för lärande. Analyserna visar exempel på hur det kan se ut då barn kommunicerar i skolmiljö och med utgångspunkt i multimodalt perspektiv på lärande hur kommunikationsformerna kan analyseras. Att kommunikation och interaktion tillsammans med lärande hör samman är en av de teoretiska utgångspunkterna inom det multimodala perspektiv som använts som teoretisk ram i studien (Kress & ven Leeuwen, 2001; Kress, 2003, Jewitt & Kress, 2003).
Variationen av deltagarpositioner som resultatet av analyserna visar, visar på vilket sätt det alltid finns en potentiell förändringsmöjlighet för deltagare i varje situation. En sådan förändringspotential kan betraktas som nödvändig för att en situation ska inneha förutsättningar för lärande. Ifall lärande, som tidigare definierats, ses som hur människor över tid visar upp ett förändrat engagemang i relation till ett visst fenomen, kan förändringspotential i en situation ses som en nödvändighet för att situationen ska ha förutsättningar för att deltagarna i situationen ska lära. I fråga om lärande inom multimodalt perspektiv är de semiotiska resurserna avgörande för den kommunikation som kan uppstå och för den förändring som då kan ske. Semiotiska resurser är då inte enbart fysiska föremål och inredning, utan inkluderar alla sociala tecken i en situation. Eftersom andra deltagares kommunikationsformer fungerar som semiotiska resurser för övriga deltagare i en situation, kan en kommunikationsform samtidigt vara en semiotisk resurs och en kommunikationsform.
Analyserna visar hur verksamheterna på olika sätt skiljer sig åt. Skillnaderna består exempelvis i:
· olika mycket inbyggd tystnad
· olika användning av specifika fysiska föremål
· olika antal tillgängliga rum för olika aktiviteter
· olika slag och karaktär av lärarinitierade aktiviteter
Den främsta likheten mellan verksamheterna var hur dagarna övergripande organiseras och struktureras. Det är nästan påfallande lika, också i fråga om vilka olika inslag som förekommer under dagen då tänker jag speciellt på samlingen på morgonen och lässtunden efter lunch.
Analyserna av verksamheterna visar, genom den tematisering som jag valt att göra, hur årskurs ett i jämförelse med förskolan i allt högre grad utgår från individuellt deltagande som bas. Det som i en del litteratur benämns den individuella projektet synliggörs på så sätt också i den här studiens analyser. Temaanalyserna kring tystnad, förhandling och kroppen exemplifierar hur individuellt deltagande allt mer föredras i högre ålder. Arbetsformer görs mer individuella, tystnad och därigenom individuellt deltagande ökar. Det fysiska rummet blir också allt mer individpräglat och förhandlingsmönstret bygger på att etablera sociala relationer genom förhandlingsprocesser. Förhandlingsprocesserna bygger i sig på hur individer riktar kommunikationsformer.
Hur en person använder kommunikationsformer i olika situationer och aktiviteter har i studien setts som ett tecken på hur en person förstår och förhåller sig till en upplevd verklighet. Med utgångspunkt i multimodalt perspektiv exemplifieras hur kommunikationsformerna använda i sociala aktiviteter är en spegling av en människas riktning och förståelse av världen. Denna studie visar hur barn positionerar sig som deltagare i relation till olika sociala aktiviteter och till varandra.
Resources in Learning: Children’s communication in different school activities
The overall aim of this research has been to study how schools create possibilities for children to learn. Possibilities to communicate and to interact are seen as closely linked to a process of learn-ing in line with contemporary thinking of learning (Kress, 2003; Säljö, 2000; Selander, 2005). The theoretical starting point has been to consider use of modes in communication a means for participating in social activities in school activities (Kress & van Leeuwen, 2001; Kress, 2003; Kress & Jewitt, 2003). Participation is a central notion in the study of multimodality, where focus is at children communication through the use of modes.
The empirical material consists of ethnographic video recordings made in three Swedish ur-ban school settings from 2000 through 2003. The children were five, six and seven year olds during the study. Detailed transcripts and analysis of the use of the three modes speech, gesture and gaze were made of fifteen activities.
The analyses focus on how the use of modes can be seen as means for taking different posi-tions of participation in activities. The fifteen sequences are presented in five different themes. The themes include; silence at school, the place of the body at school, how the physical object rubber is a sign of competence of right and wrong , how negotiation appears in school settings as a way of doing gender, and finally, an analysis of how a changed social function of a content transforms positions of participation. The themes generally discuss how school ideologies are shown in communication.
By showing how children use modes in different situations and for different social reasons to participate in school activities, the analyses also show how a social setting and physical objects contribute to what positions are chosen, and when. The variations of the use of modes in the different school settings can be seen as signs of a changed principal for categorization, and thereby, how is further more argued, how that connects to children s learning.
Relaterade länkar
Företagsekonomi
Åk 7–Vux Matematikångest
Åk 4–Vux Senaste magasinen
Läs mer
Skolporten nr 3/2024
Skolporten nr 2/2024
Skolporten nr 1/2024
Skolporten nr 6/2023
Skolporten nr 5/2023
Nyhetsbrev
