Motsättningar utvecklar undervisningen om hållbar utveckling
Född år 1974
Bor i Åkersberga
Disputerade 2021-04-30
vid Stockholms universitet
Att utveckla mellanstadieelevers kritiska och temporala tänkande. En lärandeverksamhetsteoretisk studie rörande hållbar utveckling
Motsättningar mellan olika aspekter, som exempelvis ekonomiska och ekologiska, kan användas som ett didaktiskt läranderedskap för elever och lärare för att utveckla undervisningen om hållbar utveckling. Det visar Henning Bengtssons avhandling.
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag har arbetat som lärare på mellanstadiet i många år och alltid varit intresserad av frågor som rör undervisning och lärande, att tillsammans med eleverna ge sig i kast med att utforska olika kunskapsområden. Ett specifikt intresse rör miljö- och hållbarhetsproblem som ofta är komplexa till sin karaktär och svåra att greppa för yngre elever, och av den anledningen har jag varit intresserad av hur man kan utveckla undervisningen i relation till sådana samhällsfrågor.
Vad handlar avhandlingen om?
– Avhandlingen erbjuder ett möjligt sätt att organisera undervisning inom samhällsfrågor och hållbar utveckling för yngre elever i tioårsåldern. Jag har gjort en learning study tillsammans med lärare där totalt 94 elever deltar. Jag har dels tittat på vad ett kunnande som kritisk analys och temporalitet kan innebära för yngre elever inom ramen för hållbar samhällsplanering, eller hur en naturplats kan brukas hållbart för ett samhälle. Jag har också undersökt hur ett sådant kunnande kan möjliggöras i undervisningen och vilken undervisning-lärandepraktik som tar form i den kollektiva diskussionen mellan lärare och elever.
– Ett särskilt fokus har riktats mot vad som möjliggör och hindrar att motsättningar kan utgöra en drivkraft för elever och lärare att gemensamt identifiera problem, utforska kunskapsinnehåll med olika redskap och väcka tankar och idéer om möjliga lösningar på miljö- och hållbarhetsproblem. Det kan till exempel handla om motsättningar mellan ekonomiska och ekologiska aspekter i en samhällsplanerande verksamhet.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Studiens resultat visar att motsättningar kan användas som ett didaktiskt läranderedskap i kollektiva diskussioner för att nyttja de erfarenheter som eleverna har, och skapa förutsättningar för eleverna att identifiera centrala aspekter av ett problem. Samtidigt visar också resultatet att när en motsättning i den kollektiva diskussionen tar form som ett dilemma, eller en konflikt, reproduceras i princip elevernas vardagliga förståelse, eller så söker de efter enkla kompromisser, vilket hindrar att komplexiteten när det gäller hållbar samhällsplanering framträder.
– Sådana situationer kan leda till engagemang när eleverna ger uttryck för sina åsikter, men risken är att eleverna upprätthåller sig främst vid sina egna åsikter och att enbart enskilda deltagare blir initiativtagare till att fördjupa sig i den problematik som miljö- och hållbarhetsproblem kan innebära. Ett annat sätt att uttrycka detta på är att eleverna inte utvecklar ett gemensamt motiv där de erkänner varandra som resurser, där den andre är någon man kan förhandla med och dra nytta av för att identifiera, bearbeta och lösa ett problem.
– Resultaten visar också hur ett arbete med olika modeller, som exempelvis fyrfältare och begreppskartor, kan bli en väsentlig del av själva kunskapsinnehållet. Med hjälp av sådana modeller kan elever med stöd av lärare bli drivande mot att utforska olika abstrakta fenomen, som exempelvis hållbar samhällsplanering. Studien visar också att om hållbar samhällsplanering ska ges möjlighet att framstå som ett komplext problem så behöver specifika villkor uppmärksammas för eleverna. Detta kan bidra till att elever utvecklar sitt kritiska och temporala tänkande.
Vad överraskade dig?
– Utmaningen med att få eleverna drivande mot att vilja fördjupa sig i kunskapsinnehållet. Det blev ofta läraren som drev på i lektionen.
Vem har nytta av dina resultat?
– Jag hoppas att min forskning kan användas av lärare på mellanstadiet, och kanske även andra stadier, i planering och design av undervisning som rör samhällsfrågor och hållbar utveckling. Jag hoppas också att avhandlingens lärandeteoretiska ingång kan vara ett bidrag till miljö- och hållbarhetsdidaktisk forskning som fokuserar på att skapa deltagande sammanhang, ett kritiskt särskådande av olika perspektiv, bringa reda i och lösa problem, samt diskutera möjliga framtider. Förhoppningsvis kan även avhandlingen inspirera till undervisningsutveckling i andra SO-ämnen eller kunskapsområden.