Stark samhörighet präglar skolan i ett utsatt område

Jonas Lindbäck belyser i sin avhandling en grundskola i en socioekonomiskt utsatt stadsdel, där elevernas känsla av gemenskap och tillhörighet till skolan är utmärkande.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har en bakgrund inom sociologi och kulturvetenskap och mitt intresse för skolan är utifrån ett vidare sociologiskt perspektiv. I samma veva som jag började forskarutbildningen sjönk plötsligt de svenska resultaten i Pisamätningen. Något jag saknade i den efterföljande debatten var hur resultaten påverkats av bristen på likvärdighet inom skolan. I vissa områden i de större städerna är det omkring hälften av eleverna som inte blir behöriga till gymnasiet. Det här fick mig att bli nyfiken på hur skolor i socioekonomiskt utsatta områden fungerar, men framför allt vad eleverna själva tycker om sin skola.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen bygger på ett etnografiskt fältarbete på en grundskola i en socioekonomiskt utsatt stadsdel i Göteborg. Under ett år har jag följt elever i årskurs 8 och 9 på lektioner, raster, lunchen i skolmatsalen och även efter skolan. Därutöver har jag intervjuat ett tjugotal elever samt ett antal lärare och övrig skolpersonal. Fokus i avhandlingen är elevernas relation till sin skola och utbildning, men också de relationer de har till såväl skolkamrater som vuxna i skolan.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att eleverna så uppenbart förhåller sig till omvärldens negativa bild där skolan och dess miljö ofta utmålas som våldsam och destruktiv och eleverna som mindre begåvade. Eleverna kände inte igen sig i de här beskrivningarna och var därför måna om att berätta att deras skola var ungefär som alla andra och att det absolut går att få höga betyg även där. Eleverna ville lära sig och de ville få bra betyg, även om många inte lyckades helt med det. Det fanns en hög medvetenhet om betygens betydelse och många elever sa uttryckligen att de inte ville ha samma slitsamma och underbetalda jobb som sina föräldrar.

– Utmärkande är också elevernas känsla av tillhörighet till sin skola och den gemenskap som existerar där. Majoriteten beskriver relationerna som goda, både till lärare och övriga elever. Tydligt är att skolan inte enbart är en plats för utbildning utan också en viktig social arena. En plats där man umgås och där man kan möta andra vuxna. På så vis fyller skolan även en omsorgsfunktion och kan beskrivas som en slags fristad, en plats som eleverna saknade när det var lov.

– Lärarna beskriver arbetet som utmanande men samtidigt givande. Framför allt lyfter de sammanhållningen och den förtrolighet som präglar relationerna mellan elever och lärare på skolan. Men resultaten visar också att stort ansvar läggs på de enskilda lärarna. En förklaring som gavs var bristande stabilitet i såväl ledning som organisation. Vid tiden för avhandlingsarbetet hade skolan sin fjärde rektor på lika många år. Lärarna menade att de i mångt saknade förutsättningar för att fullt ut kunna göra sitt jobb.

Vad överraskade dig?

– Jag hade förväntat mig att möta en mer utbredd så kallad antiplugg-kultur, som ofta anges som förklaring till låga betyg, inte minst bland pojkar i socialt utsatta områden. Förvånande var därför hur många elever som tvärtom ville vara i skolan och strävade efter att få bra betyg. Även om en del inte lyckades så blev jag överraskad av elevernas positiva inställning till skola och utbildning.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla med intresse för skolan och dess skiftande förutsättningar. Det vill säga allt från politiker till pedagoger som vill försöka förstå vad det kan innebära att vara elev och lärare i idag.

Susanne Sawander