Olika tillsammans

I ÅTTORNAS KLASSRUM på Södermalmsskolan i Stockholm pågår en svensklektion. Malin Behrenfeldt har genomgång inför morgondagens novellförfattande.

– Varför ska man förbereda sig när man ska skriva en novell?

Eleverna räcker upp handen. Malin Behrenfeldt skriver upp allt eftersom. Listan på egenskaper blir lång.

På ett bord står en box med noveller i nytryck och väntar på att bli lästa. Stig Dagermans Snöblandat regn. Elin Wägners De blå silkesstrumporna. Per Anders Fogelströms Avlägset mål. Men också modernare noveller som Sara Kadefors Till varje pris och Jonas Karlssons Ingenting.

Eleverna sitter i par, i fyragrupper och en och en, utifrån vad de själva föredrar. Men, alla sitter i klassrummet. Och alla verkar vara djupt engagerade i lektionen.

Annat var det för fem år sedan.

Då ägnade Malin och kollegan Marie en oproportionerligt stor del av sin arbetstid åt att individanpassa undervisningen.

De höll separata genomgångar efter lektionstimmarna, de la mycket energi på att kontrollera var eleverna befann sig i arbetet, det skulle användas individuella läromedel.

– Vi anpassade oss enormt mycket efter varje elev, och trots det kände vi oss maktlösa i förhållande till alla önskelistor och krav på anpassningar som fanns, förklarar Malin.

De båda lärarna kände sig stressade. Det gjorde även eleverna. Lektionerna ägnades åt att jaga eleverna med inlämningsuppgifter. En del hade svårt att komma igång. Andra låg långt före, eftersom de jobbade hemma. Ytterligare andra, som hade lätt för sig, ägnade lektionerna åt att socialisera.

”En nyckel var fasta ramar och strukturer – och att vi tog över ledarskapet helt”

GRUPPERNA VAR spretiga. Vissa var uppvarvade ”duktighetsministrar” med magkatarr. Andra hade svårt att fokusera och hade ett enormt behov av specialanpassningar.

– Nyckeln, insåg vi, var fasta ramar och strukturer. Så vi bestämde oss för att ta över ledarskapet fullt ut, säger Malin.

Marie och Malin började spåna. För naturligtvis vill en lärare ha kontroll. Frågan är bara hur.

– En viktig del av lösningen blev att ordna elevernas arbetsmaterial i mappar som förvaras i klassrummet. På så sätt behöver inte eleven oroa sig för att glömma saker hemma, säger Malin.

Genom att förvara elevernas böcker och anteckningsmaterial i klassrummet, försvann också möjligheten, eller det undermedvetet självvalda kravet, på att jobba hemma. Det innebar att lärarna fick koll på var eleverna befann sig, men också att risken för missförstånd kring hur en uppgift skulle utföras försvann. Inför varje lektion tar Malin Behrenfeldt fram det som ska användas och inleder lektionen med att tydligt gå igenom vad som förväntas under det kommande arbetspasset.

– Genom att vi tog över blev det enklare för eleven att ta till sig det vi förmedlade. Deras enda ansvar blev att infinna sig i klassrummet på rätt tid och vara delaktiga under lektionen, säger hon.

SJÄLVKLART BEFINNER sig eleverna fortfarande på olika nivåer i ämnena, men numera jobbar alla med samma uppgift samtidigt tack vare stödmallar och elevexempel, där övningarna är utformade så att eleven kan lyckas med dem på allt från A- till E-nivå.

– Uppgifterna vi arbetar med är gjorda för att passa alla, oavsett olikheter och svårigheter, och för att alla ska känna att det blir en lagom utmaning. Vi börjar med gruppgemensamma övningar och går sedan vidare till kortare skrivövningar.

Undervisningen och lärmiljön planeras utifrån den aktuella elevgruppen. Anpassningen blir på så sätt en del av planeringen, och lärmiljön anpassas alltså för att tillgodose samtliga elevers behov av kompensatoriska verktyg, tydlig lektionsstruktur och så vidare.

En annan nyckel blev att inreda klassrummet. Eleverna fick själva motivera och bestämma var de ville sitta – om de fick bäst arbetsro av att sitta tillsammans med andra eller avskärmat.

I BÖRJAN FÖRSTOD elever och föräldrar inte upplägget och eleverna smugglade ut material för att jobba hemma.

– För många var det en jobbig förändring, men efter en termin såg vi att elevernas fokus ökade, och att kunskapsnivån höjts.

För eleven Inez Asp-Kellner passar Malins och Maries sätt att arbeta på bra.

– Jag blir mindre stressad av det här. Trots att vi kör hårt på lektionerna blir det på något sätt samtidigt lugnare. Hon får medhåll av sin bänkkompis Isabel Lagerlöf.

– Först blev jag förvånad över att vi inte skulle få ta hem några uppgifter, men nu tycker jag att det funkar bra. I början trodde jag inte att vi skulle hinna färdigt på lektionerna, men nu märker jag ju att vi gör det. Dessutom hinner jag göra mer på fritiden nu.

Särskilt stöd eller extra anpassning?

Oavsett arbetssätt, kommer det alltid att finnas elever som behöver extra stöd. Ibland finns det behov av särskilt stöd, att en omfattande insats pågår under en längre tid. Extra anpassning görs av klassläraren under en kortare period och innebär åtgärder under ordinarie lektioner.

Särskilt stöd kan till exempel handla om att en elev har behov av undervisning i ett mindre sammanhang under någon eller flera lektioner i veckan, eller att en elev har tillgång till en elevassistent. Det handlar alltså om sådant stöd som kräver en åtgärdsplan och ett rektorsbeslut, medan extra anpassningar är sådant som ska rymmas inom ordinarie undervisning.