Populärmusik ur ett genusperspektiv
Uppmaningar om att unga tjejer ska ta plats lägger ett tungt ansvar på individen. Det menarCecilia Björck som i sin avhandling Claiming space: discourses on gender, popular music, andsocial change har undersökt utmaningar med att öka antalet tjejer inom populärmusik.
Född 1970
i Göteborg
Disputerade
2011-02-25
vid Göteborgs universitet
Läs abstract och ladda ner avhandlingen nedan
Claiming space: Discourses on gender, popular music and social change (Att ta plats: diskurser om genus, populärmusik och social förändring)
Varför blev du intresserad av ämnet?
Utifrån mina egna erfarenheter som tonårstjej och senare som musiklärare har jag märktatt olika sammanhang för musikaliskt lärande är starkt genusmärkta, både i skolan och iandra lärandemiljöer. Frågor om genus och populärkultur är just nu föremål för intensivasamhällsdebatter, men har inte undersökts inom musikpedagogisk forskning i någon störreutsträckning.
Vad handlar avhandlingen om?
Den handlar om hur personal och deltagare i fyra svenska musikprojekt diskuterarutmaningarna med att öka antalet tjejer i populärmusik, framför allt som instrumentalister.Med andra ord, det handlar om hur man kan förstå frågor om genus, populärmusik ochsocial förändring. Avhandlingen granskar olika aspekter av talet om att ta plats och hurdet kan förstås i relation till mer övergripande strömningar i samhället.
Vilka är de viktigaste resultaten?
Jag fann fyra teman, varav tre beskriver att ta plats som något som sker utåt, en strävanefter att synas och höras. Det handlar om att ta plats med ljud (med ljudnivå och olikasound), ta plats med kroppen (med eller utan instrument, inte minst på scen), samt att taplats i ett territorium (att hävda sin kunskap och etablera sig som kompetent). Det fjärdetemat, att ta plats i ett eget rum, beskriver istället ett sätt att ta plats inåt genom att fåskärma av sig, slippa synas och höras och fördjupa sig i sitt musikaliska lärande.
Vad överraskade dig?
Att synlighet framstår som tvetydigt för den som är underrepresenterad på ett område. Attlyfta fram tjejer inom populärmusik kan fungera positivt och stärkande, men kan ocksåförstärka bilden av tjejer som undantag. Etiketter som tjejband och tjejtrummis markerardetta ytterligare. Tjejer som ska ta plats riskerar också att bli objekt, inte bara i meningensexobjekt men i andra bemärkelser, till exempel att ses som symboler för det moderna,jämställda samhället. Det blir stort fokus på normbrytandet och mindre fokus på musiken.
Vem har nytta av dina resultat?
Alla som jobbar med populärmusik och lärande: i skolan, på fritidsgårdar, i studieförbund.Även den som skriver om populärmusik, till exempel journalister, kan användaavhandlingen för att reflektera över hur språket formar förståelser av området genus ochpopulärmusik. Slutligen kan avhandlingen användas som utgångspunkt för diskussioner omgenus och samhällsförändring på ett mer övergripande plan.