Videoanimationer hjälper förskolebarn att få syn på kemin
Född 1985
Bor i Kalmar
Disputerade 2020-09-11
vid Linnéuniversitetet
Children’s emergent chemistry in the preschool
Genom att använda sig av videoanimationer när man introducerar kemi för förskolebarn kan man hjälpa barnen att föreställa sig abstrakta saker som atomer och molekyler. Det visar Clara Vidal Carullas avhandling.
Varför blev du intresserad av ämnet?
– När jag flyttade till Sverige från Spanien började jag jobba som förskollärare. Efter några år ville jag fortsätta inom förskolevärlden men från ett akademiskt håll. Jag läste ett masterprogram och fick sedan en tjänst som forskare på Linnéuniversitetet.
Vad handlar avhandlingen om?
– Den handlar om naturvetenskapsdidaktik. Vi ville undersöka hur förskollärare kan jobba med kemi i förskolan. Kemi är det som är minst utforskat i förskolan och det som förskollärare också har svårast att applicera i sin praktik, men metoden kan man applicera även på andra ämnen.
– Min handledare är kemist i grunden och har forskat om naturvetenskapsdidaktik med gymnasieelever. Hon upptäckte att det fanns brister på förskolenivå och ville samarbeta med någon som har erfarenhet av små barn. Vi arbetade tillsammans, hon som kemist och jag som förskollärare. I studien har vi designat kemiaktiviteter för förskolebarn och analyserat vad som händer när man introducerar kemi för barnen. Vi gjorde en videoetnografi där vi filmade alla tillfällen och analyserade filmerna.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Barnen som deltog i studien var tre år när vi startade och fem år när projektet var färdigt. Vi följde dem under två år och filmade alla tillfällen. Det viktigaste resultatet är att vi fick barnen att gå till en mikroskopisk nivå – den nivå som man inte kan se med hjälp av förstoringsglas eller bara ögat. Barnen kunde nå den här nivån när de fick någon form av erfarenhet av det, i vår studie fick barnen det genom videoanimationer. Vi visade dem videor som zoomade in vanliga objekt som exempelvis en fjäril eller ett löv. Animationerna gick in på mikroskopisk nivå och barnen kunde då se molekyler och atomer.
– Vi kan inte säga exakt vad barnen i forskningsprojektet kan om atomer, men de började sätta ord på det och blev medvetna om att det finns något pyttelitet överallt. De hade ingen tidigare erfarenhet av atomer och molekyler eftersom ingen har pratat med dem om det tidigare. De kände till virus och att det är viktigt att tvätta händerna för att inte blir sjuk. Men vi upptäckte att de har svårt att tänka på små saker som man inte kan se. Det viktigaste resultatet att videoanimationerna hjälpte dem med det. Det kan man generalisera till alla elever som pluggar kemi där det finns många abstrakta begrepp. När man har svårt att förstå begrepp hjälper det om man har en representation av det, exempelvis en videoanimation.
Vad överraskade dig?
– Att barnen kunde förklara saker tack vare atombegreppet. Det var väldigt många som ifrågasatte att vi skulle prata om atomer med så små barn. Men till slut efter två år började barnen ställa frågor kopplade till begreppet. Exempelvis om det gör ont när man dricker vatten, eftersom det finns vattenmolekyler i vattnet.
Vem har nytta av dina resultat?
– Jag hoppas att förskollärare kan få inspiration och vågar prova någonting som ligger utanför deras vanliga praktik. Vi har beskrivit aktiviteterna så de kan prova själva och se om det fungerar med barnen. Jag vill också lyfta fram att förskollärare måste få tid att planera för att kunna utforska nya saker och känna sig trygg att arbeta med barnen.