Ökad likvärdighet med digitala agenter

Utveckla skolan nummer 6/2020: Digitala agenter med rätt att lära ut digital kompetens

Mer engagemang men också ökad likvärdighet. Det blev resultatet med elever som digitala agenter i klassrummet. Annika Hänsel och Linnea Malmsten har skrivit en artikel om ett digitalt samarbetsprojekt.

Varför ville ni skriva en utvecklingsartikel?

– Framför allt för att vi ville dela med oss av de erfarenheter som projektet gett oss. Dels som ett sätt att samarbeta mellan låg- och mellanstadiet, dels utifrån de digitala kunskaper som projektet utvecklat, både hos eleven och lärare. Digital teknik är till viss del fortfarande kontroversiellt i skolan, och med artikeln vill vi belysa hur skolan kan arbeta för att bredda den digital kompetensen.

Vad handlar artikeln om?

– Den beskriver ett treårigt samarbetsprojekt mellan 18 klasser i låg- och mellanstadiet med det övergripande syftet att ta tillvara på elevers kunskaper för en effektivare och mer likvärdig undervisning. Inspiration till projektet hämtade vi dels från skolor i Värmdö kommun, dels från en studieresa till England. Här hade ett par elever i varje klass utsetts till så kallade ”superusers” i syfte att stötta lärare och övriga elever i undervisning kring och om digital teknik. Idén bygger på att många elever vet och kan mer om digital teknik jämfört med oss lärare. I vårt projekt modifierades begreppet till ”digitala agenter” utifrån tanken att de skulle vara en länk mellan lärare och övriga elever.

– Projektet var väl förankrat i skolledningen och en av oss författare arbetade under perioden halvtid som IKT-pedagog. Varje klasslärare utsåg två elever som digitala agenter som kontinuerligt träffades och undervisades av IKT-pedagogen. De provade och utvärderade appar, programmeringsmaterial men diskuterade också ämnen som exempelvis schysst och säkert beteende på nätet. Agenternas uppgift var sedan att dela med sig av sina kunskaper, hjälpa klasskamrater att komma igång med program eller appar och leda diskussioner i sin egen klass. Vid varje träff med IKT-pedagogen utvärderades agenternas uppdrag. Tanken var att agenterna skulle vara desamma under hela projekttiden då agenternas progression var en viktig del för att övriga elever skulle kunna öka sina kunskaper. Men av olika skäl byttes vissa agenter ut under projekttiden.

”En stor poäng med projektet var att agenternas uppdrag inte gick att välja bort och därmed fick samtliga elever fick ta del av samma innehåll.”

Vilka resultat har ni sett?

– Eftersom alla lärare som ingick i projektet var skyldiga till att avsätta tid för de digitala agenternas uppdrag blev också utbildningsnivån kring digital kompetens mer likvärdig. För även om läroplanen är tydlig, hänger undervisning kring digital teknik fortfarande ofta på den enskilda lärarens eget intresse. En stor poäng med projektet var alltså att agenternas uppdrag inte gick att ”välja bort” och därmed fick samtliga elever ta del av samma innehåll.

– Vi fick också fin respons av många lärare som bekräftade att agenterna utgjorde ett stort stöd för lärarna. Agenterna visste ofta precis hur och vad de skulle säga för att skapa engagemang hos sina klasskamrater. Flera lärare sa spontant att ”det här hade jag aldrig gjort utan stöd av de digitala agenterna”.

Hur har ert arbete förändrats av projektet?

– Framför allt vågar vi testa mer digital teknik och tar oftare upp diskussionsfrågor som digital teknik för med sig, exempelvis kring sociala medier och källkritik. Projektet har också medfört att vi involverar eleverna mer i undervisningen.

Hur för ni arbetet vidare på er arbetsplats?

– Besparingskrav har tyvärr tvingat oss att lägga ned projektet. Skolan har just nu inte utrymme för en IKT-pedagog som kan ansvara för det hela. Men vi hoppas att så småningom kunna återuppta arbetet med digitala agenter.

Linnéa Malmsten är lärare i åk 1–3 och är IKT-pedagog på Sågtorpsskolan i Saltsjö-Boo.
Annika Hänsel är lärare i åk 4–6 på Sågtorpsskolan i Saltsjö-Boo.

Susanne Sawander