Egna läsupplevelser resurs i lärares poesiundervisning

Ett brett utbud av dikter och ett tryggt klassrumsklimat. Det lyfter lärare som viktiga strategier i gymnasiets poesiundervisning. Anna Sigvardsson belyser i sin avhandling ett outforskat område.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har tidigare arbetat som både lärare och lärarutbildare. När jag senare skrev min magisteruppsats upptäckte jag att det fanns väldigt lite svensk forskning om poesiundervisning för äldre elever. Det väckte en idé om att forska i ämnet, eftersom vi ska ha en undervisning som ska vila på vetenskaplig grund. Tidigare studier visar också att många lärare tycker att just poesi är en utmaning i litteraturundervisningen. Inte heller fanns forskning om elevers fritidsläsning av poesi, det var helt enkelt en brist på forskning inom flera olika delområden som rör poesi i skolans undervisning.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur och varför gymnasieelever läser poesi i skolan och på fritiden. I en första delstudie undersöks hur internationell forskning diskuterar äldre elevers (högstadiet och gymnasiet) poesiläsning. I en andra delstudie har jag genom intervjuer undersökt poesiintresserade gymnasielevers fritidsläsning av poesi. I den tredje delstudien har jag intervjuat poesiintresserade lärares uppfattningar om vad de anser viktigt i poesiundervisningen.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Personligen tycker jag att den relationella dimension som framträder i elevernas fritidsläsning var intressant. Intervjuerna vittnar om hur eleverna genom en stark läsupplevelse relaterar till den människa de föreställer sig i eller bakom dikten. Diktläsningen fungerar som ett komplement till verkliga relationer, det ger ökad självförståelse, acceptans, reducerar ensamhet och normaliserar läsarens tankar och känslor. Poesiläsning kan alltså vara ett viktigt stöd i kriser eller svåra situationer. Att bli emotionellt berörd verkar vara en avgörande ingång till ungas poesiintresse.

– I intervjuerna med lärarna framträder fyra undervisningsstrategier. Den första är att lärarna använder egna läsupplevelser som resurs i poesiundervisningen. Enligt lärarna är många elever rädda för att poesin ska vara för svår och krånglig för dem. För att väcka ett intresse arbetar lärarna med att försöka hitta rätt dikt som har personlig relevans för varje elev. Ett brett utbud av dikter är därför centralt i undervisningen.

– Lärarna understryker också att ett tryggt och respektfullt klassrumsklimat är särskilt viktigt i poesiundervisningen där känslor och svårare ämnen ofta kommer upp till ytan. Överlag lägger lärarna mycket krut på är att utveckla elevernas läsupplevelser av poesi. Lärarna menar att a och o i poesiundervisningen är att eleverna får en kontakt med texten.

Vad överraskade dig?

– Mycket överraskade mig eftersom det fanns så lite tidigare forskning. Jag hade inte så många tankar om vad jag skulle hitta i de olika studierna, vilket också gjorde forskningen väldigt spännande. Vad jag ändå förvånades över var att lärarna verkar finna det lätt att arbeta med diktanalys, något som elever inte alltid uppskattar, enligt internationell forskning. Resultatet kan möjligen förklaras av att textanalys betonas i ämnesplanen för gymnasiet. Något som stack ut var också att personlig respons-metodik som är stark internationellt, inte diskuteras alls i Sverige.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare som söker både inspiration och fördjupad förståelse för villkor som påverkar poesiundervisningen. Jag tror även att lärarutbildningar som arbetar med poesididaktik kan använda resultaten för att förbereda lärarstudenter för denna del av litteraturundervisningen.

Susanne Sawander
Foto: Lars Andersson