Karin Berg: Vikten av (ut)bildning

IBLAND ÄR DET nyttigt att se på sig själv eller sitt land utifrån. Att se sig själv genom andras ögon får dig att få tag i nya saker, förstå sammanhang eller minnas något som du faktiskt tappat bort. När jag läser David Brooks kolumn ”This is how Scandinavia got great” i New York Times är det faktiskt just det som händer.

I skuggan av de bistra tongångarna om tillståndet i vårt land är det lite svårt att greppa att Sverige och Skandinavien i övriga världen ses som ett föredöme. I Skandinavien har det stora flertalet det väldigt bra ekonomiskt jämfört med andra länder. Det finns stora möjligheter till självförverkligande och klasskillnaderna är små.

David Brooks skriver att anledningen till vårt välstånd inte i första hand är vårt utbyggda välfärdssystem, inte heller att vi längre än andra länder var ett homogent land med låg invandring. Under svältåren på 1800-talet då klasskillnaderna var stora var befolkningen lika homogen som när ekonomin vände och vårt välstånd ökade. Inte heller menar Brooks att den liberala öppenheten är svaret på frågan om vårt välstånd. Som förklaring pekar han i stället på Skandinaviens förståelse för bildning och det högt hållna bildningsidealet som genomsyrar våra länder.

NÄR JAG LÄSER Brooks får jag syn på något som jag glömt, men egentligen visste. När vi införde folkskolan såg vi också till att hela befolkningen sakta men säkert skulle bildas, inte bara utbildas. Ellen Key var tidigt ute med att betona barnets rätt att få utvecklas utifrån sin egen potential, vilket också präglat det svenska utbildningssystemet. Folkskolans läroböcker skrevs och illustrerades av våra bästa författare och illustratörer. Parallellt med folkskolan började vi folkbilda även vuxna. Folkhögskolor, studieförbund och senare också radion fick folkbildande uppdrag för att demokratiskt fostra medborgarna.

David Brooks menar att eftersom detta bildningsideal fått prägla vårt skolsystem känner skandinaver i långt högre utsträckning än andra ett starkt samhällsansvar. En människa som är bildad och kan sin historia och sin litteratur känner en starkare tillhörighet, och därför ett större ansvar, inte bara för sin familj, utan för sin stad och sitt land.

JAG TROR ATT Brooks pekar på något mycket viktigt som vi i Sverige de senaste trettio åren blivit blinda för. I vår iver att marknadsanpassa skolan, vinna Pisaundersökningar och kopiera andra länders utbildningssystem – där utbildningen snarare går ut på att överföra kunskaper som är lätta att mäta i stället för att bilda eleverna – har vi tappat bort det som från början skapade vårt välstånd: vårt bildningsideal. Och som ett direkt resultat av detta skenar olikvärdigheten, det gemensamma ansvaret för samhället bleknar och klasskillnaderna blir större för varje år.

Så kanske är det dags att blicka bakåt för att kunna blicka framåt – och återigen förstå att nyckeln till framgång inte är lätt mätbara svar på ett prov, utan en gedigen bildning av hela befolkningen.

Fakta/Karin Berg är gymnasielärare på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Hon gör även podden Skolsverige tillsammans med läraren Jacob Möllstam, och bloggar och twittrar under pseudonymen Fröken Bagare.

Artikeln är publicerad i Skolportens forskningsmagasin nr 3 2020.

Tema: Skolchefens komplexa roll.

Inte redan prenumerant? Missa inte kampanjpriset:

2 nr av Skolporten för prova-på-priset 99 kr!

Prenumerera

Köp lösnummer av Skolporten i vår webbshop eller läs digitalt i appen som prenumerant! Sök på ’Skolporten’ i App Store eller Google Play