Fear and missing out : internet-treatment for social anxiety disorder in youth
Internet-förmedlad kognitiv beteendeterapi (IKBT) är en effektiv och kostnadseffektiv behandling för unga med social ångest. Det visar Martina Nordh i sin avhandling.
Martina Nordh
Jens Högström, Karolinska Institutet Eva Serlachius, Karolinska Institutet David Mataix-Cols, Karolinska Institutet
Professor Ron Rapee, Macquarie University, Sydney
Karolinska Institutet
2020-05-08
Fear and missing out : internet-treatment for social anxiety disorder in youth
Abstrakt
Det övergripande syftet med den här avhandlingen var tvådelat. Det första syftet var att utveckla och utvärdera ett IKBT-program för barn och ungdomar med social ångest. Det andra var att undersöka selektiv uppmärksamhet hos ungdomar med social ångest. Tre specifika frågeställningar var: 1) om IKBT är en genomförbar, acceptabel och potentiellt effektiv behandling, 2) om IKBT är en effektiv och kostnadseffektiv behandling, och 3) om ungdomar med social ångest uppvisar selektiv uppmärksamhet mot socialt hotfulla stimuli. Dessa frågeställningar undersöktes i tre studier: Studie I var en genomförbarhetsstudie där IKBT (i kombination med tre gruppträffar) erbjöds till 30 ungdomar med social ångest, Studie II var en randomiserad kontrollerad studie som jämförde IKBT (i kombination med tre videosamtal) med en aktiv kontrollbehandling, ISTÖD, för 103 barn och ungdomar
med social ångest och Studie III var en experimentell studie som använde ögonrörelseteknologi (eyetracking) för att jämföra social uppmärksamhet bland 25 ungdomar med social ångest och 22 ungdomar utan ångest från allmänheten.
Studierna som ingår i avhandlingen ger stöd för att IKBT är en genomförbar, effektiv och kostnadseffektiv behandling för unga med social ångest. Deltagarna var engagerade i behandlingen, genomförde större delen av modulerna och tyckte att IKBT var en trovärdig behandling. Resultaten bygger vidare på tidigare studier som visat lovande resultat för IKBT för unga med social ångest. Ytterligare utvärderingar behövs för att fastställa hur utfallet av IKBT kan förbättras för de unga som inte svarade på behandlingen. Unga med social ångest uppvisar selektiv uppmärksamhet vid socialt hotfulla stimuli och ett liknande mönster noterades bland kontroller utan ångest. Dessa resultat är i linje med studier som undersökt selektiv uppmärksamhet hos barn, men skiljer sig delvis från resultat som visats för ungdomar. Det behövs fler ögonrörelsestudier, med fler deltagande unga med social ångest, för att fastslå om vissa aspekter av selektiv uppmärksamhet är specifikt för social ångest. Sammanfattningsvis så kan IKBT öka tillgängligheten till evidensbaserad behandling för unga med social ångest och ytterligare kunskap om selektiv uppmärksamhet skulle kunna generera hypoteser om vidmakthållande av social ångest samt hur psykologisk behandling för social ångest kan förbättras genom tillägg av komponenter som syftar till att minska vidmakthållandet.