Tyngd, sväng och empatisk timing – förskollärares kroppsliga kunskaper
Maria Pröckl har i sin avhandling beskrivit, tolkat och analyserat hur förskollärares kunskap är kroppslig och visar sig i handling.
Maria Pröckl
Professor Jonna Bornemark, Södertörns högskola Anne-Li Lindgren, Stockholms universitet Lisa Folkmarson Käll, Stockholms universitet
Anders Lindseth, professor, Universitetet i Nordland, Norge
Södertörns högskola
2020-05-08
Tyngd, sväng och empatisk timing – förskollärares kroppsliga kunskaper
Institutionen för kultur och lärande
Tyngd, sväng och empatisk timing – förskollärares kroppsliga kunskaper
Hur är kunskap kroppslig och vilken betydelse har kroppslig kunskap för mellanmänskliga yrkespraktiker? I föreliggande avhandling undersöks förskollärares praktiska och kroppsliga kunskaper som exempel på en yrkesgrupp där relationell och kroppsligt situerad kunskap är central. Undersökningen utgår ifrån frågor som: Hur agerar en skicklig förskollärare? Vilken kroppslig ansats behövs om en vill ge god omsorg, trygghet och bjuda in ett barn till ett vi? Finns det dimensioner av kroppslighet som bara är aktiva i det negativa? Ämnet som avhandlingen läggs fram i är den praktiska kunskapens teori. Praktisk kunskap brukar, om den beskrivs generellt, nämnas som erfarenhetsgrundad, kroppsligt buren, situerad och kopplad till känslolivet. Den praktiska kunskapens teori försöker ringa in och förklara dessa aspekter av kunskap i de situationer och sammanhang där de förekommer. Kroppslighetens betydelse för förskollärares professionsutveckling och som en form av praktisk kunskap, är inte en tematik som berörts i tidigare forskning. Mot bakgrund av en förförståelse att kunskap bärs av kroppen (en förförståelse som kommer ur erfarenheter av dans och en fenomenologiskt influerad teoriimpregnering) och att praktisk klokhet och skicklighet i praxis framträder i handling finns i grunden till denna avhandling en central frågeställning som rör frågan om det finns värden boende i förskollärarpraktiken som kanske är dåligt omhändertagna för att de till sina väsen är svårgripbara. Förskollärarnas kunskaper framträder, i min undersökning, som relationella och situerade i den mellankroppsliga sfär som finns mellan förskollärare och barn, eller mer korrekt, mellan alla i gruppen. I samspelet som den goda relationen kan leda till visar sig förskollärarens kroppsliga kunskaper som en slags skicklighet, en i omsorg utvecklad kunnighet som jag valt att beskriva genom att använda begrepp som sväng, tyngd och empatisk timing.