Kvalifikation och medborgarfostran. En studie om reformtexter avseende gymnasieskolans samhällsuppdrag

Kvalifikation och medborgarfostran. En studie om reformtexter avseende gymnasieskolans samhällsuppdrag

Mitt syfte är att undersöka hur uppdraget för gymnasieskolan uttrycks och förändras vad det gäller vilka centrala kompetenser/förmågor eleverna förväntas utveckla. Detta har skett genom att jag främst studerat offentliga utbildningstexter för gymnasieskolans reformering från två skilda tidsepoker; 1960-tal respektive 2000-tal. Jag har också jämfört utbildningstexterna med andra policytexter som under samma tidsepoker formulerats inom olika samhällsområden. Med den jämförelsen har det övergripande syftet varit att försöka förstå gymnasieskolans reformering i ett vidare samhälleligt sammanhang. Jag kunde därmed närma mig de frågor som växte fram under samtal med elever, lärare, skolledare, föräldrar och politiker i samband med Skolverkets betygsgranskning och som är utgångspunkten för denna studie: Vilket samhällsprojekt ingår skolan i? Vilka individer och vilket samhälle bidrar skolan till att utveckla? Viktiga frågeställningar var: Vilka kompetenser och förmågor anges vara de mest centrala? Hur motiveras dessa kompetenser och förmågor, hur sker argumentationen för dem och till vilka sammanhang relateras de? Skiftar innebörden i en och samma kompetens eller förmåga över tid? Vilka kompetenser och förmågor är nya?

Metoden utgjordes av kritisk diskursanalys (CDA). Kvalifikationsdiskursen och medborgarfostransdiskursen var de två analytiska enheter som inramade studien, där kompetens och förmåga utgjort de element om vilkas innebörd kampen står vad gäller gymnasieskolans samhällsuppdrag. Resultatet pekar på att Åtta vägar till kunskap – En ny struktur för gymnasieskolan (SOU 2002:120) kan karaktäriseras med fyra genomgående teman: Samhällsförändring, osäkerhet/instabilitet, individuellt ansvar samt kunskap som redskap för att utveckla kompetens (och av mer generell karaktär). Lösningen på förändringens osäkerhet blir anpassning medelst individuellt ansvar bl.a. genom att med kunskapen som redskap utveckla kompetens i ett livslångt lärande. I det ljuset förklaras kompetenser som lyfts fram som nya jämfört med äldre skoldokument: Förmåga att lära nytt, söka och bearbeta information, miljökunskap, datorkompetens, reflekterande attityd, kreativitet, flexibilitet, självständighet, arbeta under osäkerhet samt entreprenörskap. I detta kan också förklaringen sökas till den ökande frekvensen av termerna förmåga och kompetens. Genom att eleven åläggs ansvaret för resultatet av lärandet, fokuseras det som kunskapen bidrar till att utveckla, nämligen förmåga och kompetens. Av dessa två termer är kompetens den som proportionerligt ökat mest i utbildningsdokumenten.

Kvalifikationsuppdraget dominerar i 2000-talsdokumenten och är präglat av en nyliberal föreställningsvärld, till skillnad från 1960-talsdokumenten som vilar på en mer socialdemokratisk/socialliberal idétradition. Denna kvalifikationsdiskurs utmärks av en delvis ny språkdräkt, där medborgarfostransdiskursen får ge bidrag till skapandet av en hybriddiskurs.