Effektivare etikundervisning med trestegsmodell

Etikundervisning enligt en strukturerad trestegsmodell är mer effektiv jämfört med traditionell undervisning. Eleverna lär sig mer, konstaterar Hans Teke som undersökt sin egen modell för undervisning i etik inom religionsämnet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– När jag tidigare arbetade som gymnasielärare i filosofi och religion upptäckte jag att de delar som handlar om etik väckte intresse hos eleverna. Som lärare har jag alltid velat att undervisningen ska göra skillnad och betyda något för eleverna i deras framtida liv. I min magisteruppsats argumenterade jag för användning av ”Trestegsmodellen för etikundervisning”, som jag utvecklat utifrån psykologisk forskning och samtal med mina elever.

Vad handlar avhandlingen om?

– Det är en kvantitativ, jämförande studie mellan etikundervisning utifrån Trestegsmodellen och vanlig traditionell undervisning. I studien ingår cirka 500 gymnasieelever där hälften har fått undervisning enligt Trestegsmodellen och övriga har fungerat som en kontrollgrupp. Studien gjordes i två delar. I den första, större delen, lät jag olika lärare ingå i experiment- respektive kontrollgruppen. I den andra lät jag samma lärare ingå i de olika grupperna (för att se vad som hände om man undvek lärareffekten). Inledningsvis gjorde alla elever ett förtest, därefter fick de undervisning i ett antal lektioner, och 10-12 veckor efter examination testades samtliga elever på nytt för att se vilken utveckling som skett.

– Trestegsmodellen går ut på att i första steget urskilja ett etiskt problem i en kort berättelse. Steg två innebär att lösa ett etiskt problem utifrån den konkreta situationen, alltså inte hänvisa till en moralisk regel som ”det är fel att ljuga”, utan basera lösningen på vad som skulle bli bäst givet de beskrivna omständigheterna. Steg tre innebär att relatera en lösning på ett etiskt problem till en normativ teori. Man för alltså in de normativa teorierna allra sist och använder dem som ett komplement snarare än som ett sätt att lösa själva problemet. Modellen är väldigt strukturerad och innebär mer av typiskt klassrumsarbete än fria diskussioner.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Självskattningstestet visade att eleverna i kontrollgruppen upplevde att de utvecklats mer jämfört med eleverna i experimentgruppen. Men den del av eftertestet som verkligen mätte vad eleverna lärt sig, visade tydligt att experimentgruppen hade lärt sig mer än kontrollgruppen. Trestegsmodellen verkar alltså vara en mer effektiv undervisningsmetod när det gäller att utveckla etisk medvetenhet.

– Att eleverna i kontrollgruppen trodde sig ha lärt sig mer än experimentgruppen kan ha att göra med att Trestegsmodellen kanske inte upplevs som lika rolig jämfört med traditionell etikundervisning där det ofta diskuteras fritt i klassrummet. Trestegsmodellen kräver mer elevarbete, den rymmer inga dramatiska etiska dilemman utan bygger på konkreta vardagliga etiska problem som ska lösa enligt instruktioner.

– Mina resultat visar också att flickor i båda grupperna har bättre resultat jämfört med pojkarna. Likaså har elever på högskoleförberedande gymnasieprogram bättre resultat jämfört med elever på yrkesprogram.

Vad överraskade dig?

– Att enbart cirka 15 procent av eleverna svarade ja på frågan huruvida de tidigare läst etik eller moralfilosofi tidigare, trots att detta ju är en del i religionsundervisningen i grundskolan. Kort sagt, samtliga elever har läst etik i grundskolan men enbart 15 procent av dem minns det. Det här kan förstås bero på att eleverna i grundskolan inte kunde särskilja etik och moralfilosofi som ämnen men det kan också handla om att de helt enkelt glömt bort vad de lärt sig.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla lärare, inte bara på gymnasienivå, som vill utveckla sin etikundervisning.

Susanne Sawander