Tvåspråkighet påverkar hur vi uppfattar känslor

Tvåspråkiga personer kan uppfatta känslor i ansiktsuttryck och tal på andra sätt än personer som är enspråkiga. Det visar Marie-France Champoux-Larssons forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är född och uppvuxen i den franska delen av Kanada där det mesta är på franska. Min bästa kompis när jag var liten hade en mamma som kom från USA och en pappa som kom från den franska delen av Kanada. Jag tyckte det var väldigt fascinerande att se min kompis och hennes syskon växla mellan franska och engelska. Redan då var jag väldigt nyfiken på tvåspråkighet och hur det fungerar och det intresset har följt mig genom livet. När jag började som doktorand fanns det mycket forskning som visade att tvåspråkiga barn är bättre än enspråkiga barn på väldigt många olika uppgifter. Nu senare har det visat sig att det kanske inte är riktigt så. Jag blev intresserad av att undersöka vad som gäller med emotioner, eller känslor, i relation till tvåspråkighet. Det finns väldigt lite forskning om tvåspråkighet och känslor och jag tänkte att det skulle vara intressant att koppla ihop de områdena.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur man uppfattar känslor i ansiktsuttryck och i tal när man är tvåspråkig. Jag har tittat på olika nivåer av tvåspråkighet, från personer som är lite tvåspråkiga till personer som är väldigt tvåspråkiga. Jag har också tittat på olika faser i livet. Jag började med att undersöka hur fyraåringar upplevde känslor i ansiktsuttryck. Vid den åldern börjar man bli lite bättre på att kategorisera ansiktsuttryck utifrån om en person är glad, arg, ledsen eller rädd. Jag undersökte barn med olika språkbakgrund för att se om det gör någon skillnad om man har vuxit upp i en tvåspråkig miljö.

– Jag har även undersökt hur barn som är mellan sex och åtta år uppfattar känslor i tal. Det finns olika sätt att kommunicera, man kan använda orden i sig för att säga exempelvis ”jag är glad” men man kan också använda rösten och en ton som är glad. Barn upp till tio år kommer att fokusera mer på vad man har sagt än hur man har sagt det. Om man exempelvis säger ”jag är glad” men med en ton som är arg kommer barn upp till tio år att fokusera mer på vad man har sagt. Men det är väldigt viktigt att även kunna tolka hur man säger något för att förstå om någon är sarkastisk eller skämtar eller ljuger. Jag var nyfiken på att se hur det var för tvåspråkiga personer.

– Slutligen har jag undersökt hur vuxna tolkar både ansiktsuttryck och tal. Det finns en studie som påstår att tvåspråkiga är mer socialt flexibla, att de har lättare att läsa av sociala signaler och att byta mellan olika sociala miljöer. Men den studien hade väldigt många brister så jag ville undersöka det närmare.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att det kan finnas skillnader i hur man uppfattar känslor när man är tvåspråkig. Ett annat viktigt resultat är att vi inte kan känna igen känslor eller ansiktsuttryck från födseln som vissa äldre teorier menar. Det är något som man måste lära sig. I den första studien hittade jag ingen skillnad mellan enspråkiga och tvåspråkiga barn när det kommer till hur man uppfattar känslor. Men jag är inte helt säker på att det inte finns någon skillnad eftersom vår uppgift var väldigt enkel. Den fångade inte riktigt de kunskaper där tvåspråkiga brukar vara bättre. Jag kunde däremot se att fyraåriga barn generellt har lättare att identifiera känslor som glädje och ilska och svårare att identifiera om någon är ledsen eller rädd. Det är ganska lätt att urskilja om någon är glad eller arg. Det är svårare med andra negativa känslor som att vara rädd eller ledsen.

– I den andra studien kunde jag se att tvåspråkiga barn är bättre på att fokusera på tonen, det som vi kallar för emotionell prosodi. Men de hade svårt att låta bli att lyssna på den. När vi bad dem att fokusera på orden och ignorera rösten svarade de utifrån hur de uppfattade rösten mycket mer än enspråkiga barn.

– När det gäller de vuxna upptäckte vi att ju mer tvåspråkig personen är, ju bättre man kan språket, desto svårare är det att identifiera känslor i ansiktsuttryck och tal.

– När jag påbörjade min studie hade det kommit mycket forskning som hävdade att tvåspråkiga är bättre än enspråkiga på många olika saker. Att det finns en så kallad bilingual advantage. Men det kunde jag inte se i min studie. Jag kunde däremot se att tvåspråkiga reagerar annorlunda i vissa situationer och att de inte är lika bra på att uppfatta känslor när det inte finns ett sammanhang runt omkring. Det är ett viktigt resultat eftersom det har varit väldigt debatterat, både om emotioner är medfött eller inte och om tvåspråkiga har någon fördel av att vara tvåspråkiga. En anledning till att tvåspråkiga inte är lika bra i vissa situationer kan vara att de har olika ordförråd att använda och olika etiketter för samma sak, vilket gör att det tar lite längre tid för dem att hitta ett ord. Det kan vara samma sak när det gäller att uppfatta känslor, att de har en större blandning av upplevelser som kan kopplas till olika rörelser i ett ansikte. Men det är bara spekulationer än så länge.

Vad överraskade dig?

– När jag började trodde jag att tvåspråkiga skulle vara mycket bättre på att uppfatta känslor, men så var det inte, det var förvånande. Jag blev väldigt förvånad över att tvåspråkiga till och med var lite sämre än enspråkiga i den sista studien. Men det kan förklaras på flera olika sätt. Det var en väldigt experimentell miljö som var väldigt avskalad med bilder på olika personer som ser väldigt glada eller väldigt arga ut. Det är sällan någon ser så pass glad eller arg ut i verkligheten.

Vem har nytta av dina resultat?

– Det kan vara ganska många. I Sverige är det faktiskt 90 procent av alla vuxna som rapporterar att de kan ett annat språk tillräckligt bra för att kunna ha en diskussion på det språket. Så de flesta i Sverige är tvåspråkiga i olika grader och fler än hälften av jordens befolkning är tvåspråkig. När forskningen fortsätter att växa tror jag att det kan vara viktigt att använda den här studien för att veta vad man ska förvänta sig när det gäller utvecklingen av tvåspråkiga. De normer som finns för att avgöra barns utveckling bygger ofta på enspråkiga barn.

Åsa Lasson