Språkhandlingar i flerspråkiga elevers gruppsamtal: en studie av identitetskonstruktion

Språkhandlingar i flerspråkiga elevers gruppsamtal: en studie av identitetskonstruktion

I svensk kommunal grundskola går idag mer än 27 procent flerspråkiga elever. Att känna till vad dessa elever kan göra med sina språkliga resurser är därför väsentligt för alla som intresserar sig för ungas språkbruk. Syftet med denna språkvetenskapliga avhandling är att undersöka hur flerspråkiga elever i femte klass konstruerar sina egna och varandras identiteter genom verbala och icke-verbala språkhandlingar i gruppsamtal om sina egna skrivna och ritade dagbokstexter utan en närvarande lärare. Gruppdiskussionerna har spelats in i ljud och bild av eleverna själva med diktafoner och pekplattor samt transkriberats av mig som forskare.

Den teoretiska grunden för studien är den socialkonstruktionistiska synen på identiteter som något man gör, snarare än är. De ses som multipla, förhandlingsbara och flexibla processer som konstrueras i och genom interaktion. Detta undersöks genom deltagarnas användning av språkhandlingar i form av initiativ, responser och uppföljningar som bygger på Exchange Structure Model (ESM) kombinerat med interaktionella verktyg från samtalsanalys (CA). Användningen av ESM har utökats i studien för undersökning av icke-verbala språkhandlingar också, eftersom studien tar en multimodal ansats. Zimmermans ramverk med de tre identitetsdimensionerna diskursiva, situerade och bärbara identiteter har applicerats på analysen av språkhandlingar, för att studera elevernas identitetskonstruktioner. Deras användning av kodväxling har studerats i samband med den tredje identitetsdimensionen, här den bärbara identiteten som flerspråkiga.

Resultaten av undersökningen visar att eleverna som grupp inte kan sägas göra sina bärbara identiteter som flerspråkiga relevanta i någon hög grad i gruppdiskussionerna. Ungefär hälften av eleverna gör emellertid sin flerspråkighet relevant lokalt vid ett antal tillfällen, med hjälp av kodväxling som en resurs för att uttrycka känslor och värderingar, utöva makt och åstadkomma ansiktsbevarande effekter o.s.v.

Dessutom visar resultaten genom elevernas identitetskonstruktioner och samkonstruktioner i gruppsamtalen att ömsesidig påverkan föreligger mellan de tre identitetsdimensionerna. Diskursiva identiteter som t.ex. initierande dagboksrapportör, bekräftelsesökare, frågeställare, respondent och uppföljare byggs upp på interaktionernas mikronivå genom att deltagarna använder verbala och icke-verbala språkhandlingar. Dessa identiteter bygger i sin tur upp situerade identiteter tillsammans med befintliga deltagarramar i form av roller som t.ex. ledare, ”dissare”, ”spelevink” och motvillig. Båda dessa identitetsdimensioner bygger upp bärbara identiteter för eleverna som flerspråkiga tillsammans med bakgrundsinformation om deras språkkunskaper. Alla tre dimensionerna påverkar också varandra i omvänd ordning och möjliggör vilka identiteter som kan konstrueras inom respektive dimension och hur det kan göras. Dessutom visar resultaten hur en utvidgad ESM kan användas för att analysera både verbala och icke-verbala språkhandlingar och för att undersöka konstruktionen av alla de tre identitetsdimensionerna.

Studiens resultat visar också att asymmetrier uppstår mellan eleverna i gruppsamtalen när det gäller t.ex. mängden tal- och handlingsutrymme och de roller de intar i gruppsamtalen som t.ex. ledare, ordningshållare, motvillig och spelevink, vilket leder till didaktiska implikationer. Sådana asymmetrier i gruppsamtal skulle kunna undvikas om lärare på förhand tilldelar eleverna olika roller i gruppsamtalen och utifrån denna studie diskuterar med eleverna vilka språkhandlingar som kan vara lämpliga eller mindre lämpliga att göra i en viss roll. Utifrån avhandlingens resultat kan läraren också diskutera hur relationer mellan eleverna i gruppsamtalen kan påverkas av eventuella ansiktshot i interaktionen och hur man kan göra för att undvika sådana hot.