Ett prov, tre års slit

KRÖNIKA/KARIN BERG

DET ÄR KORTBANE-EM i Köpenhamn och världens bästa simmare, Sarah Sjöström, blir utslagen i försöken. Ändå kommer hon, när mästerskapet summeras, att ha lyckats vinna tre guld och tre silver. Ett lopp var dåligt, men i det stora hela var de flesta loppen bra – så bra att vi utan att överdriva kan konstatera att Sjöström fortfarande är världens bästa simmare, trots att ett av hennes lopp faktiskt inte riktigt var godkänt.

Samma vecka som Sarah simmar i Köpenhamn sitter jag på den kalla bänken utanför klassrummet på min skola för att ge mina elever deras resultat på det sista nationella provet de kommer att genomföra i livet. De flesta eleverna har presterat på en förväntad nivå. Några har lyckats över förväntan. Andra har, likt Sarah Sjöström, skrivit bort sig helt. Redan innan jag satt mig där på bänken vet jag vilka samtal som kommer bli enkla och vilka som kommer bli betydligt svårare.

Efter tre års slit landar vi här, med ett resultat på ett prov som vi lagt mycket möda på att klara av, men som i slutänden faktiskt bara utgör en liten del av en hel gymnasietid. Hur mycket jag än försöker poängtera att provet bara är en del av helheten, så upplevs provresultatet som avgörande och elevernas förväntan blandas med ångest och uppgivenhet. När jag sitter där på bänken tänker jag på regeringens förslag om att göra det nationella provet än mer tongivande för betygssättningen – och så tänker jag på Sarah Sjöström.

Att bedöma en texts kvalitet är en sak. Att bedöma en skribents färdigheter är en annan. När det kommer till det nationella provet i svenska 3 på gymnasiet är det så många olika aspekter som spelar in och det finns många små villovägar där även duktiga skribenter kan hamna fel. En liten feltolkning av källmaterialet, en glömd källhänvisning eller en för tunn slutsats kan dra ner hela slutresultatet, till och med till en icke-godkänd nivå.

Provet ger oss som lärare massor av vettig information om vad eleverna generellt tycker är svårt och vad vi faktiskt lyckats lära dem. Utifrån det kan vi utveckla vår undervisning så att den blir bättre, och förhoppningsvis utvecklas eleverna i takt med den förbättrade undervisningen.

Men att låta ett enskilt provresultat avgöra vad en elev faktiskt kan skulle vara som att summera Sarah Sjöströms karriär utifrån hennes misslyckade lopp i Köpenhamn. Den kunskap jag har om vad mina elever kan och inte kan, kan aldrig ett enskilt prov konkurrera ut. Det är ju jag som möter eleverna varje dag, och det är jag som innan, under och efter varje lektion gör bedömningar om på vilken nivå eleverna befinner sig och vad de behöver utveckla. Jag har helt enkelt fler lopp att utgå ifrån. Det är så självklart att till och med skolpolitiken borde kunna begripa det.

Fakta/Karin Berg är gymnasielärare på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Hon gör även podden Skolsverige tillsammans med läraren Jacob Möllstam, och bloggar och twittrar under pseudonymen Fröken Bagare

Artikeln är tidigare publicerad i Skolportens forskningsmagasin nr 1 2018.

Tema: Undervisning i förskolan

Inte redan prenumerant? Missa inte kampanjpriset:

2 nr av Skolporten för prova-på-priset 99 kr!

Prenumerera

NYHET! Nu kan du även köpa digitala lösnummer av Skolporten i App Store eller Google Play!