Systematik saknas i förändringsarbete inom högre utbildning

Lärare, kollegiala ledare och chefer inom högre utbildning saknar ofta systematiska metoder för att arbeta med och driva förändringsarbete. Det visar Cormac McGraths forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat som lärare inom gymnasieskolan och högre utbildning i många år, och som pedagogisk utvecklare de senaste tio åren. Framförallt har jag stöttat högskolelärare i deras professionella utveckling. Jag har alltid varit intresserad av lärares utveckling och möter ständigt lärare som vill utveckla sin praxis. Men jag ser samtidigt att många av dem sällan har tid att ägna sig åt utveckling. Synen på utveckling kan också skilja sig åt mellan ledare och lärare. Jag var intresserad av vilka drivkrafter som ligger bakom utvecklingsarbeten. Hur de drivs, styrs och vilka resultat det blir.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen undersöker förändringsarbete inom högre utbildning. Den undersöker hur olika aktörer arbetar med förändringsarbete, på individ-, grupp- och ledningsnivå.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det handlar om vikten av återkoppling när man exempelvis sätter igång ett förändringsarbete från ledningshåll. Min forskning visar att lärare, kollegiala ledare och chefer ofta saknar systematiska metoder för att arbeta med, och driva förändringsarbete och att de brister i återkoppling. Sammantaget visar mina studier att universitet och dess lärare tar sig an förändring och förändringspraxis utan större systematik och att universitet kan ha svårt att driva utveckling parallellt med den dagliga verksamheten.

– Den allra viktigaste insikten är att lärare kan behöva ta sig an utvecklingsarbete på gruppnivå, för att på bästa sätt komma överens om en idé som de vill arbeta med och sätta in i ett sammanhang. Detta vänder upp och ner på föreställningen om värdet av individuell kompetensutveckling som förväntas resultera i ett agerande i ett socialt sammanhang.

Vad överraskade dig?

– Bland annat att det var svårt att komma åt vissa grupper, framförallt ledare, och att pedagogiskt intresserade lärare engagerar sig i många projekt vilket gör att de har mindre tid att fördjupa sig. Det överraskade mig också att lärare hade svårt att omsätta det som lärdes ut på kompetensutvecklingskurser i praktiken.

Vem har nytta av dina resultat?

– Tre grupper – ledning inom högre utbildning, pedagogiskt intresserade lärare och pedagogiska utvecklare.

Åsa Lasson