Elevers syn på mobiler mer nyanserad än debatten

I mediedebatten framställs smarta telefoner i skolan för det mesta som ett otyg. Eleverna har en mer nyanserad syn på mobiltelefoner – ett självklart verktyg men som stundom är störande, visar Torbjörn Ott i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag arbetade som lärare på mellan- och högstadiet runt år 2007 då ett lagbeslut gjorde det möjligt för lärare att beslagta elevers mobiltelefoner. Debatten då handlade främst om de problem som mobiltelefoner medför i skolan. Mer sällan om vad mobiltelefonen tillförde som verktyg, exempelvis kamera och bandspelare, vilket jag själv minns var väldigt spännande att arbeta med, men som före mobilens tid var mer svårtillgängligt. Jag ville undersöka mobiltelefonens plats i skolan.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur mobiltelefonen ses och förstås och om dess möjliga användning i skolan. Vad fungerar och vad är problemen med mobiltelefon i skolan? Avhandlingen bygger på flera delstudier varav en är en sammanfattning av mediedebatten om mobiltelefoner i skolan. Därutöver enkäter med cirka 200 gymnasielärare som bland annat fått svara på om de samlar in mobiltelefonerna. Vidare har gymnasieelever genom enkäter och fokusgrupper berättat om hur de ser på mobiltelefoner i skolan.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Min översikt visar att mediedebatten är väldigt ensidig och mest skildrar de negativa aspekterna med mobiltelefoner i skolan. Inläggen präglas överlag av svepande formuleringar om mobilen som ett störande föremål.

– Lärarenkäten visar att 72 procent uppfattar att de tillåter mobilanvändning generellt i klassrummet låg utsträckning men ofta i högre utsträckning när det gäller specificerade funktioner i undervisningen. Mer specifikt tycker lärarna att telefonerna är ett bra verktyg för att exempelvis räkna eller söka på internet. Ändå svarar merparten av lärarna nej på fråga om de har ambition att använda mobilen på ett mer planerat sätt i undervisningen. Det här vittnar om att mobilen som symbolvärde är laddat och kulturellt utmanade snarare än ett praktiskt problem. För även om mobilen blivit en resurs i elevernas infrastruktur för lärande i klassrummet, är det alltjämt en omstridd resurs.

– Eleverna är nyanserade i sina åsikter om mobilens plats i skolan. Å ena sidan ser de mobilen som ett bra och självklart verktyg i arbetet. Å andra sidan beskriver eleverna att telefonen kan bli ett störande inslag just för att den innebär att gränsen mellan fritid och skolan flyter ihop.

Vad överraskade dig?

– Att eleverna var så nyanserade och reflekterande, vilket förstås gladde mig.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att de kan berika debatten kring mobiltelefonens plats i skolan. Men givetvis också att de kommer skolan i stort till gagn.

Susanne Sawander