Skriv- och läslärande med digitala verktyg – ett sätt att överbrygga klyftor

När lärarna i Karin Forslings studie skulle skapa skriv- och lässituationer med digitala verktyg utgick de främst från de behov barnen i behov av stöd hade. Det bidrog till att överbygga klyftor och skapa jämställdhet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat som lärare och specialpedagog i 37 år, på alla stadier från förskola till vuxenutbildning. När jag arbetade som specialpedagog och pedagogisk ledare på en friskola i Solna där alla elever i årskurs 4 till 9 hade diagnos dyslexi, föddes frågorna som ledde till mitt forskararbete. I grunden handlar det om att erbjuda alla elever en jämställd utbildning.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om läs- och skrivlärande med digitala verktyg i förskoleklass och lågstadium på en vanlig svensk kommunal grundskola. Jag har studerat lärmiljöer och lärsituationer där lärare har designat för läsande och skrivande med digitala verktyg, för att alla elever ska bli delaktiga i lärandet. Lärarna i studien hade som intention att alla elever ska lära sig att läsa och skriva inom den ordinarie undervisningen och att man därigenom skulle kunna minimera specialundervisningen. Jag studerade situationer där lärarna använde sig av digitala verktyg i läs- och skrivundervisningen. De använde sig av datorer, lärplattor, bloggar och Skype för att arbeta med elevernas språkutveckling.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– När lärarna designade och iscensatte läs- och skrivsituationer med digitala verktyg utgick de från alla elever, även elever i behov av stöd. Utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv kan det ses som en jämställdhetssträvande ansats och en intention att överbrygga klyftor.

– I andra studier där man har undersökt implementeringen av digitala verktyg i skolan konstateras ofta att genomförandet inte har uppnått önskade resultat. I min studie hade initiativet att arbeta med digitala verktyg kommit ”ovanifrån” (från skolnämnden) och den typen av projekt blir inte heller alltid så lyckade. Trots det så trodde lärarna på arbetssättet. Det jag kunde se i min studie är ett spontant kollegialt lärande. Rektorn på skolan såg även till att det fanns fortbildning för lärarna, både i specialpedagogik och inom det digitala området, vilket ledde till skolutveckling.

– Lärarna beskrev att eleverna i trean utvecklade en språklig medvetenhet tidigare än de upplevt med andra klasser som inte hade använt digitala verktyg på samma sätt. Det var intressant att se. Lärarna menade att det exempelvis var klassbloggsarbetet som ledde till en tidigare språklig medvetenhet. Eleverna fick möjlighet att i det gemensamma sammanhanget se texten på en större yta och de fick möjlighet att diskutera texten tillsammans.

Vad överraskade dig?

– Att lärarna i början av studien designade och iscensatte lärsituationer för att eleverna skulle använda digitala verktyg och arbeta i par eller grupp. Men i slutet av årskurs 3, under den sista delen av studien, designade de lärsituationer där eleverna skulle arbeta enskilt med papper och penna. Denna förändring hade sin grund i de nationella provens utformande och krav. Lärarna visade på en pedagogisk flexibilitet. Jag kallar det för transformationskompetens – en förmåga att använda olika lärverktyg vid olika lärtillfällen och skeden.

Vem har nytta av dina resultat?

– Resultaten är viktiga för att synliggöra klyftor. Lärarna i förskoleklass som deltar i studien hade inte tillgång till digitala verktyg i samma utsträckning som lågstadielärarna – vilket skapar digitala klyftor som inte lågstadielärarna var medvetna om. Resultaten är intressanta för alla som är verksamma i skolans värld, från elever till lärare och lärarutbildningen har nytta av dem. Det finns olika dimensioner och man kan ta fasta på olika aspekter.

Åsa Lasson