Rektorer har olika syn på polisanmälningar

Rektorer resonerar helt olika om elever med oönskade beteenden ska polisanmälas eller inte. Det visar Anne-Lie Vainik som forskat om vad som ligger bakom det ökade antalet polisanmälningar från skolor.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är socionom och arbetade tidigare med medling inom polismyndighetens stödcentrum för unga brottsoffer. Något som slog mig där var att många polisanmälningar mot barn under 15 år gjordes av skolor. Annan forskning visar att skolors benägenhet att polisanmäla barns handlingar har ökat markant sedan 1980-talet. Jag blev intresserad av vad som ligger bakom den här utvecklingen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om vilka bakomliggande faktorer som leder till att skolor polisanmäler oönskade handlingar som begås av barn under 15 år. Vad tänker man att anmälan ska leda till, hur går resonemanget? Barn under 15 år är ju inte straffmyndiga, så vad är då en polisanmälan uttryck för?

– Jag har granskat lagtexter och policydokument sedan 1962 för att se om det finns något där som förklarar ökningen av polisanmälningar från skolor. Vidare har jag granskat polisanmälningar mot barn under 15 år från totalt 158 skolor i 11 kommuner mellan 2000-2010. Här har jag valt brottsrubriceringarna misshandel, olaga hot, ofredande samt förolämpning. Jag har särskilt granskat 110 anmälningar med fokus på hur de är skrivna och vad man kan utläsa av texten. Slutligen har jag intervjuat 17 rektorer om hur de resonerar kring polisanmälningar mot elever under 15 år.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– För det första finns det inga lagtexter eller andra policydokument som talar för att skolor i högre grad skulle polisanmäla barn under 15 år. Skolor och rektorer hanterar elevers oönskade beteenden väldigt olika. En oönskad handling kan i en skola polisanmälas och i en annan inte. En fråga jag ställer mig är vad detta ger för signaler utifrån till skolans uppdrag att ”i vardaglig handling fostra barn i rättskänsla”.

– Rektorerna har också olika syn på vilken ålder som en polisanmälan kan vara brottsförebyggande. Vissa menar att det är bra att sätta ned foten i tidig ålder och polisanmäla om så barnet bara är åtta år. Andra rektorer anser att när det gäller barn under 15 ska problemen lösas i dialog med skola, socialtjänst och föräldrar.

– Rektorerna vittnar om att ”ingenting händer” oavsett om de anmäler till socialtjänst, polis eller både och. De som polisanmäler hoppas att den ska ge mer effekt. Det här förmedlar även föräldrar i polisanmälningarna som vanligen rör händelser där barn mobbat deras eget barn och upplevelsen är att skolan inte gjort tillräckligt för att förhindra mobbningen. Flera föräldrar säger att de med en polisanmälan vill få skola och övriga myndigheter att agera. Samtidigt är alla vuxna som jag intervjuat överens om att barn under 15 år inte hör hemma i den polisiära rättsapparaten – ingen vill egentligen anmäla men de ser inga andra vägar.

– Min slutsats är att polisanmälan mot barn under 15 år används som ett pedagogiskt verktyg i förhoppning om att det ska verka brottsförebyggande. Samtidigt vet ingen om polisanmälningar har någon preventiv effekt. Detta är något som jag ska ta reda på i min fortsatta forskning. Sett i ett vidare perspektiv blir polisanmälan en symbol för vuxenvärldens oförmåga att kommunicera.

Vad överraskade dig?

– Det överraskade mig att de skolor som polisanmäler gör det fast de egentligen inte vill. Förvånande är också att resursskolor, samt skolor med låga meritvärden, polisanmäler mer än andra skolor. Jag tänker att personalen på framför allt resursskolor både är fler till antalet och torde ha mer kunskap om de här frågorna och därför inte borde vara lika benägna att polisanmäla.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att både socialtjänsten och skolan kommer att ha nytta av resultaten från studien.

Susanne Sawander

Foto: Markus Crépin Sundström