Specialpedagogik en utmaning i glesbygdsskolor

Klasslärare i glesbygdsskolor får ofta hantera de specialpedagogiska utmaningarna på egen hand. Det visar Gerd Petterssons avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Det var många olika skäl. Som pedagog har jag träffat många elever som behöver extra stöd och jag har sett vilken skillnad mitt sätt att arbeta, undervisa och förhålla mig kan göra. Sen fick jag i uppdrag att bygga och utveckla ett regionalt utvecklingscentra på Umeå universitet där vi där vi bland annat gjorde behovsinventeringar i regionens skolor, vilket synliggjorde behovet av verksamhetsnära specialpedagogik.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har studerat 58 glesbygdsskolor i norra halvan av Sverige och försökt förstå klasslärarnas villkor för att bedriva den specialpedagogiska verksamheten. Jag har också tittat på rektorernas synsätt, hur den specialpedagogiska verksamheten organiseras och hur specialpedagogen handleder klassläraren.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Alla pedagoger vittnar om brist på resurser, hot om skolnedläggning och långa avstånd till specialpedagogen och rektorn, som ofta finns placerade i kommunens centralort. Det gör att klasslärarna ofta får hantera de specialpedagogiska utmaningarna på egen hand. De försökte verkligen nå alla elever och gjorde vad de kunde utifrån resurserna de hade till sitt förfogande. Rektorerna å sin sida hade väldigt stort förtroende för klasslärarna och var väl insatta i styrdokumenten och de allmänna råden. Men det fanns också tecken på att styrdokumenten bidrog till att skapa behov av extra stöd. Jag vill tolka resultaten försiktigt men kursplanernas mål är högt ställda, för högt för många, enligt rektorerna. Men det kan också vara så att styrdokumenten inte är anpassade till alla skolor. Normen är storstadsskolan med många lärare och elever men i de här skolorna sker undervisningen i åldersblandade grupper.

Vad överraskade dig?

– Att studiens glesbygdsskolor är inkluderande skolor, inte bara genom att eleverna fysiskt är i samma klassrum utan genom hur pedagogerna arbetar. Elevers olikheter lyfts fram som något positivt och ses som en resurs, deras synsätt präglades av vad jag kallar en olikhetsnormalitet.

Vem har nytta av dina resultat?

– I synnerhet pedagoger i glesbygdsskolor som kan inspireras till att fortsätta utveckla inkluderande lärmiljöer. Men även politiker på nationell nivå som planerar för skola och utbildning i Sverige, kommunpolitiker, klasslärare, specialpedagoger och rektorer i grundskolan.

Annika Larsson Sjöberg