Kämpar för tjejerna

Hon står på flickornas sida i arbetet mot hedersförtryck hemma och i skolan. Möt forskaren Mariet Ghadimi, verksamhetschef på TRIS – Tjejers rätt i samhället.

När Mariet Ghadimi var femton år skulle hennes kompis giftas bort mot sin vilja. Flickorna bodde i Uppsala och Mariet Ghadimi peppade sin kompis i flera veckor att söka hjälp hos skolans kurator. På väg dit var kompisen så rädd att hon kissade på sig, och de fick gå hem och byta kläder först. Besöket blev sedan ett riktigt antiklimax.

− Vi fick ingen hjälp alls. Ingenting! Kuratorn sa bara att ”det är så i vissa kulturer”.

Sedan frågade hon oss vad hon kunde göra, men det visste ju inte vi! Vi var femton år och visste ingenting om rättigheter och lagar, säger Mariet Ghadimi, som numera är socionom och doktorand vid Institutionen för socialt arbete på Stockholms universitet.

Mariet Ghadimi föddes i Iran och kom till Sverige när hon var sex år. Hennes föräldrar är kristna armenier och familjen flydde från den islamska revolutionen.

− Mina föräldrar tillämpade någon sorts ”heder light” hemma och det kändes helt normalt när jag var liten − att jag skulle vara blygsam och hålla ihop benen när jag satt ner till exempel. I tonåren blev det besvärligare. Jag var tvungen att smussla och ljuga för att kunna vara med på sådant som andra tonåringar gjorde, och mådde fruktansvärt dåligt av att behöva leva dubbelliv.

Droppen var när kompisen blev bortgift utomlands, strax efter det fruktlösa besöket hos kuratorn.

− Då fick jag nog. Jag gjorde sådan revolt att mina föräldrar förstod att det inte var meningsfullt att fortsätta som de hade gjort. Mina yngre systrar fick sedan en lättare tonårstid än jag.

Mariet Ghadimi har fortsatt att kämpa mot hedersförtryck och för flickors och kvinnors rättigheter. Hon undervisar i migration och integration samt hedersrelaterat förtryck och våld vid Stockholms universitet.

Hon är också grundare av och verksamhetschef på TRIS – Tjejers rätt i samhället – en ideell organisation som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck.

− Jag känner ett stort ansvar för att alla barn och unga som kommer hit ska ha rätt till ett självvalt liv. De ska inte behöva lägga sina resurser på att få ta del av självklarheter − som att få utbildning, fritid, att kunna välja sitt umgänge och sin partner, och ha rätt att äga sin egen kropp.

Mariet Ghadimi betonar hur viktig skolan är för barn och ungdomar som lever med hedersförtryck hemma. Skolan är ofta en fristad och ju längre utbildning en flicka får, desto större möjlighet har hon att göra egna val och kunna försörja sig själv i framtiden.

− I kontakter med föräldrarna är det dock viktigt att förstå att skolan och föräldrarna inte alltid har samma agenda. Skolan försöker skapa självständiga individer, men i familjer med hedersförtryck vill föräldrarna i första hand bevara släktens heder.

Mariet Ghadimi anser att skolans handlingsplan mot diskriminering bör innehålla ett särskilt avsnitt om hedersproblematik.

− Varje skola behöver en policy för hur man ska agera mot hedersrelaterat förtryck och våld. Lärare ska aldrig behöva stå ensamma mot föräldrar i sådana frågor och skolledningen får inte backa.

Vanliga exempel är att föräldrar säger att deras döttrar inte får vara med på sex- och samlevnadsundervisning, på idrott eller på simundervisning.

− Skollagen är tydlig med att föräldrar inte får påverka skolans pedagogiska verksamhet. Skolledningen ska följa lagen och har mandat att stå på sig.

För att få godkänt betyg i idrott ska eleven kunna simma 200 meter. Undantag kan bara ges vid funktionshinder.

Mariet Ghadimi tycker samtidigt att skolan ska vara pragmatisk och göra vad den kan för att underlätta för alla parter.

Ombytesbås med draperier kan göra att fler flickor är med på idrotten och de som vill kan ha funktionsplagg med långa ärmar och ben när de simmar.

− Skolan ska kämpa för att alla ska vara med och inte acceptera könssegregerad undervisning. När det gäller simning kan man i sista hand tipsa om separat simundervisning för flickor utanför skolan, i till exempel Röda korsets eller TRIS regi.

Mariet Ghadimi har forskat till och från sedan 2004 och planerar att disputera 2019, med ett antal delstudier om ungdomar och hedersförtryck i Sverige. Hittills har hon studerat ungdomar som inte får välja partner, ungdomar som inte får umgås könsintegrerat och ungdomars inställning till sex. Hon tycker att det är viktigt att sex- och samlevnadsundervisningen i skolan lyfter fram myten om mödomshinnan med ungdomar från hederskulturer.

− Många tror att mödomshinnan finns på riktigt och att flickor har ångest för att de inte ska blöda på bröllopsnatten. Det är viktigt att alla förstår att det inte på något sätt går att avgöra om en flicka har haft sex eller inte.

Tidigare kunde ungdomar mellan 15 och 18 år ansöka om tillstånd att gifta sig, men sedan 2014 är alla barnäktenskap förbjudna i Sverige. Det är också kriminellt att planera tvångsäktenskap och äktenskapsresor utomlands. Om skolans personal misstänker något sådant ska de slå larm.

− Många tror att de måste ha bevis för att ett tvångsäktenskap planeras för att kunna göra en anmälan till socialtjänsten, men det är inte nödvändigt. Det räcker att man känner oro för barnets hälsa och utveckling.

Skolpersonal kan ringa till TRIS jourtelefon för att få tips och råd, och TRIS kan anlitas för att hålla utbildning. Mariet Ghadimi tipsar också om sajten hedersfortryck.se, som har bra affischer, foldrar och filmer att ladda ner. Med material om hedersförtryck i skolsköterskans väntrum blir det lättare för de utsatta barnen att våga öppna sig.

− En del flickor är kontrollerade av familjen även i skolan. Bröder och kusiner tvingas rapportera hur flickorna uppför sig och vilka de umgås med. Vi märker också att det blir allt vanligare att lärare rapporterar sådant till föräldrarna, lärare som själva står bakom hedersnormen.

Mariet Ghadimi anser att skolledningen bör se till att all personal på skolan deltar i diskussioner om värderingar, till exempel hur de ställer sig till normer som att flickor ska vara oskulder när de gifter sig, eller att de kan giftas bort mot sin vilja.

− Sådana diskussioner bör man också ha med personer man funderar på att anställa. Det är självklart att man inte kan ha personal som ställer sig bakom brottsliga handlingar som tvångsäktenskap.

5×Ghadimi:

× Född: 1972 i Teheran.

× Familj: Man och son.

× Arbetar med: Doktorand i socialt arbete vid Stockholms universitet på 30 procent. Verksamhetschef på TRIS på 70 procent.

× Gör på fritiden: Tränar på gym, är med min familj.

× Blir lycklig av: Att umgås med min son, oavsett vad vi gör. Att till exempel få uppleva barnböcker på nytt med honom

Av Eva Annell

Foto Annika af Klercker

Artikeln är publicerad i Skolportens forskningsmagasin nr 1 2017, beställ ditt ex här eller köp ditt digitala ex i App Store eller Google Play

Nytt nr ute 13/9! 

Tema: Arbetsmiljö. Hur ser arbetsmiljön egentligen ut för landets lärare? 

Läs smakprov från kommande numret här: Studie­pedagogerna gav tillbaka lusten att undervisa

INTERVJU: Skådespelerskan Saga Becker om att vara trans i skolan

UTBLICK: Programmering på schemat i England

DEBATT: Experten Per Måhl om betyget godkänt

DESSUTOM: Så bemöts nyanlända bäst i förskolan, krönika av Johan Häggman om fördomar och normer, och mycket mer!

Inte redan prenumerant? Missa inte kampanjpriset:

2 nr av Skolporten för prova-på-priset 99 kr!

Prenumerera