Svagare kunskaper med distansundervisning

Elevernas kunskaper blev svagare när det inte fanns en lärare på plats för att motivera och strukturera upp undervisningen. Det visar Charlotta Hillis forskning om distansundervisning i virtuella miljöer.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag arbetade på en skola där vi började utveckla distanskurser där vissa elever befann sig i skolan och andra elever i andra skolor. All utrustning och undervisande lärare fanns på skolan. Utrustningen var dyr och första gången vi skulle använda den fungerade inte tekniken och det var massor med problem. Eleverna skulle sitta i ett klassrum och titta på en skärm – det känns väldigt avlägset i dag när vi har personliga datorer och telefoner. Jag ville pröva en annan form av distansundervisning.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om lärande i virtuella miljöer. Virtuellt lärande möjliggör ett annat sätt att undervisa på distans. Fyra gymnasier i Finland deltog i studien. Vi använde virtuella världar med avatarer i en gymnasiekurs i ekonomisk kunskap och använde digitala program som Google+, Second Life och Wikibooks.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag har intervjuat elever och det är deras erfarenheter jag har studerat. Det stod klart i intervjuerna att deras kunskaper blev svagare när det inte fanns en lärare på plats för att motivera dem och strukturera upp kursen. När interaktioner med övriga studerande och lärare möjliggjordes så stärktes däremot lärprocessen.

– Tekniken kan vara motiverande för eleverna, men inte tillräckligt för att de ska utnyttja olika lärstrategier. Det ledde till att lärprocessen inte blev lika stark som när eleverna sitter i ett klassrum tillsammans med lärare och andra elever. Man talar ofta om motivation kopplat till lärande och att elevers inre motivation ska stödja lärandet. Men min studie visar att den yttre motivationen, lärarnas respons och handledning, var betydelsefull för eleverna. Vi kan inte tro att elever lär sig bara det finns en inre motivation. De elever i min studie som hade en inre motivation hade inte mer kunskap än de som hade en yttre motivation. Det handlar i slutändan om lärstrategier. Eleverna var sällan motiverade att använda många olika lärstrategier i den virtuella lärmiljön. De behöver även ha goda metakognitiva färdigheter för att klara av att studera på distans.

Vad överraskade dig?

– Jag blev överraskad över hur starkt eleverna betonade kommunikationen och relationen till andra elever, men även till lärare. Distanskurser är ofta uppbyggda så att eleverna ska arbeta med en kurs på egen hand. Men eftersom de sociala relationerna visade sig vara så viktiga är det väldigt utmanande att genomföra en distanskurs för en stor del av eleverna.

Vem har nytta av dina resultat?

– Forskningsfältet har nytta av resultaten, jag har försökt erbjuda ett nytt empiriskt granskat begrepp – virtuellt lärande. För lärare kan det vara intressant att ta del av mina resultat om studiemotivation och om att förlägga en distanskurs i en virtuell lärmiljö där man kan kommunicera mycket. Virtuella lärmiljöer behöver inte endast användas på distans, de kan också anpassas till undervisningen i klassrummet. Eleverna kan exempelvis skriva tillsammans i Google docs och lärare kan handleda i samma program.

Åsa Lasson