Digitala läromedel kan inte ersätta läraren

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid varit väldigt intresserad av skolaktiviteter och hur eleverna förstår sin situation i skolan och de uppgifter de ska göra. Under min tid som lärare arbetade jag mycket med media och digital medier. Digitala medier har ju kommit allt mer de senaste åren, något som jag är väldigt positiv till, men jag har samtidigt ställt mig frågan vad de har för betydelse för elevers kunskap och förståelse. Innan jag började forska hade jag deltagit i ett projekt om informationssökning och lärande, och detta i kombination med mina erfarenheter av digitala medier gjorde att det var självklart för mig att fortsätta forska inom det här området.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om själva lärandeaktiviteten hos eleverna när de arbetar med ett digitalt läromedel. Det var viktigt för mig att titta på detta i en miljö där man redan arbetade med ett digitalt läromedel fullt ut, som en del i den dagliga verksamheten. Jag har filmat vad som händer i klassrummet för att kunna studera elevernas lärandeaktivitet när de använder ett digitalt läromedel och löser lästal i matematik.

– Det finns redan mycket forskning inom det här området men ingen som tar fasta på just elevernas aktivitet. Mycket av den tidigare forskningen handlar om retoriken kring digitala läromedel, som att lärandet blir roligare med digitala läromedel, och mer individualiserande, men detta har varit svårt att bevisa.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Den viktigaste slutsatsen är den ramkonflikt som jag har sett uppstår när eleverna arbetar med digitala läromedel. Den innebär att eleverna gör en tydlig distinktion när de diskuterar problemlösning av innehållet. När de får fel från facit från det digitala läromedlet visar de en tendens att lyfta problemet från sig själva och i stället lägga det i tekniken eller designen av läromedlet. Eleverna använder sig också av en ny form av kodavläsning som jag kallar designerns röst, och som skiljer sig från den traditionella kodavläsningen där eleverna gör det som läraren förväntar sig av dem. Nu handlar det om att eleverna diskuterar hur de tror att designern vill att de ska göra, hur han/hon har tänkt att de ska lösa en viss uppgift, i stället för att lita till sig själv. Jag har också sett en tendens att digitala läromedel inbjuder till trial and error, där eleverna ofta chansar och prövar sig fram till rätt svar.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Det som förvånat mig mest är att eleverna, när det uppstår problem med en uppgift, i första hand väljer att använda sig av sina tidigare erfarenheter av dator- och mjukvaruproblem, i stället för att titta på det matematiska problemet. Detta tillvägagångssätt har varit väldigt överordnat vilket man kan tycka är konstigt eftersom de ju faktiskt har suttit vid datorn för att lösa matematiska uppgifter.

– En annan sak som varit påtaglig är att en skoluppgift alltid är en skoluppgift för eleverna, oavsett om de arbetar i ett digitalt eller traditionellt läromedel. En uppgift blir inte roligare bara för att den är digital.

Vem har nytta av dina resultat?

– I första hand de verksamma lärarna förstås. Det är viktigt att de ser att de digitala läromedlen inte kan ersätta dem som aktiva lärare. I retoriken pratas det mycket om att de här verktygen ska vara självgående, men lärarna behövs precis lika mycket som tidigare. Det unika för en pedagog är att han/hon kan anpassa sitt svar till den individuelle eleven, det kan inte datorn. Den ser inte vad eleven har för förkunskaper, om eleven har språkliga brister eller andra problem. Det är viktigt att poängtera att lärandeprocessen inte förändras bara för att man får ett nytt verktyg.

– Jag tror också att läromedelsförlagen bör ha ett intresse för mina resultat, för att få kunskap om hur eleverna använder de digitala läromedlen.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– I dag är skolans ekonomi väldigt avgörande. Det finns en stor skillnad i hur det ser ut med datortäthet, uppkoppling och så vidare i olika skolor. Det är viktigt att både lärarna och eleverna kan erbjudas bra teknologi, och att alla elever får en egen dator. Man kräver inte att eleverna ska dela på en penna, så då ska de heller inte behöva dela på datorerna. Men det är viktigt att vi förstår att datorn hemma och datorn i skolan inte är samma sak. I skolan är det skoluppgifter som ska lösas, inte bara roliga spel. Det är viktigt att de här skoluppgifterna har ett värde i sig.

– Användandet av datorn i skolan måste ses som en naturlig daglig verksamhet som sker parallellt med annat, och inte som en sidan om-verksamhet. Samtidigt tycker jag att vi måste vara medvetna om att den digitala teknologin inte kommer att lösa alla problem, det kommer hela tiden att uppstå nya dilemman. Men skolan måste spegla samhället, och det är därför nödvändigt att vi använder oss av den moderna digitala teknologin i skolan, på samma sätt som man gör i resten av samhället. I stället för att ställa frågor om hur digital teknologi på olika sätt skulle kunna förbättra lärandet, borde vi fråga oss vilken ny typ av kommunikation och kunskap som teknologin kan erbjuda.