Nätstudier kan bidra till fördjupad förståelse
Nätbaserad utbildning har många styrkor jämfört med traditionell undervisning. Men det gäller att lärarna arbetar medvetet med det och inte kapitulerar inför tekniken, skriver Linda Reneland-Forsman i sin avhandling.
Född 1962
i Gävle
Disputerade
2009-06-04
vid Växjö universitet
A changing experience – communication and meaning making in web-based teacher training
Hur blev du intresserad av ämnet?
– Jag har jobbat rätt länge inom fältet, bland annat som lärare. Sedan -99 har jag arbetat med att utveckla IT-pedagogisk utbildning vid Växjö universitet. Ett problem jag har upplevt är att lärare ofta lämnar över sitt pedagogiska ansvar till IT-tekniker när det kommer in datorer i bilden.
Vad handlar avhandlingen om?
– Om mötet mellan nya studentgrupper och ny teknik i relation till ett kursinnehåll. Med nätbaserad utbildning rekryterar högskolorna fler studenter ur icke-akademiska miljöer eller från andra kulturer. Det är inte bara den unga studenten som lever sitt liv på campus längre, utan äldre människor, kanske med barn och som arbetar parallellt. Jag har studerat en grupp barnskötare som vidareutbildar sig till förskolelärare på distans. Mina huvudfrågor var hur de kommunicerar i nätbaserad utbildning och hur de skapar mening och sammanhang ur kursinnehållet.
Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?
– För det första stärktes det sociala utbytets betydelse för studenternas meningsskapande, det sociala samspelet på nätet är del av studenternas meningsskapande på nätet det som gör att de kan agera vidare i inom kursens sammanhang. På sina nätforum diskuterade kursdeltagarna ofta saker som inte verkade ha med kursinnehållet att göra, som till exempel sina egna barn. Men det visade sig vara nödvändigt för att skapa kopplingar mellan innehåll och praktik, och att bygga upp ett förtroende mellan studenterna.
– Lärare vill ofta skala bort det sociala pratet för att fokusera på kunskapspratet. Men jag såg att småpratet bidrog till att skapa ett sammanhang, förhandla kontrakt och roller och skapa en identitet i den avskalade miljön som ett nätforum är. I ett vanligt klassrum har man så många tillfällen att läsa av varandra men på nätet finns bara det man skriver. Om någon i gruppen hade det extra kämpigt med sin familj eller annat så kunde de andra gruppmedlemmarna ta större ansvar under en period. Däremot de studenter som höll saker inom sig fick inte samma stöd och tillhörde den lilla procent som hoppade av kursen.
– För det andra visade sig möjligheterna med användandet av teknistödda lärmiljöer i form som tid, mångfald och distans. Tid i ett kortare perspektiv representerat av diskussionsforumet erbjuder studenterna möjlighet att tänka igenom, kontrollera och diskutera sina synpunkter med andra i sina nätverk. Tid i ett längre perspektiv innebär möjligheter till återkommande möten med sin egen förståelse i syfte att utveckla nya och fördjupade perspektiv. Mångfald representerar alla de andras röster och bredden som erbjuds i form av delandet av deras erfarenheter. Distansen skapas i den skriftliga kommunikationen och tvingar tankar och tal till skriftspråk som därmed blir tillgängliga för reflektion och förändring.
– Jag såg också att lärarnas medvetna planering kring de här frågorna föll väl ut. Diskussioner över nätet ger tid att reflektera över saker innan man skriver. Den som känner sig osäker i en akademisk miljö hinner fundera på sina formuleringar och gå tillbaka till källorna. Eftersom alla diskussioner och uppgifter finns kvar samlat i forumet blir det också lätt att återkomma till kunskap och bygga vidare på den. Det tog bort studenternas fokus från slutprodukten så att de istället kunde fokusera på innehållsfrågorna.
Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?
– Ja, att om man designar utbildningen på rätt sätt blir den inte så beroende av lärarnas medverkan. Studenterna hade väldigt mycket att lära av varandras erfarenheter, och tillsammans kunde de koppla kunskaperna till sitt eget sammanhang i yrket. Lärarna gjorde studenterna medvetna från början om hur viktig den sociala interaktionen är på en sån här kurs. De växlade också mellan individuella uppgifter och kollektiva, för att skapa en kontinuerlig dialog. Bedömningskriterierna presenterades också tydligt från början, så studenterna visste hela tiden vart de var på väg och varför.
Vem har nytta av dina resultat?
– Alla institutioner inom högre utbildning som ska möta nya studentgrupper i nya utbildningsformer med teknikstöd. Vi kommer att se mycket mer av den här sortens utbildningar, till exempel genom lärarlyftet som regeringen har lagt fram.
Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?
– Min dröm är att fler pedagoger ser att tekniken är deras angelägenhet. Många säger att jag vill inte hålla på med sånt där, och låter IT-specialister sköta de virtuella miljöerna. Men jag menar att de här miljöerna formar kursinnehållet, precis som kurslitteratur eller andra pedagogiska hjälpmedel. Man behöver ställa samma pedagogiska frågor även om formen känns främmande. Så blir det en fråga även om universitetslärares meningsskapande i relation till sitt uppdrag.