Barn i tvåspråkiga familjer pratar helst svenska

Barn i tvåspråkiga familjer pratar högst motvilligt på föräldrarnas modersmål. Det visar Mina Kheirkhah som har följt fem tvåspråkiga familjer under ett år.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag växte upp i en tvåspråkig familj där min mamma och mormor pratade azeri men resten av familjen persiska. Jag lärde mig aldrig azeri men blev däremot den enda i familjen som kom att lära engelska. Mitt intresse bottnar alltså i egna erfarenheter.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har samlat in videoinspelningar av fem flerspråkiga iranska familjers vardagliga interaktioner, intervjuer och observationer. Mitt fokus är språkliga praktiker, hur och vilket språk som används i vilka situationer men också av vem. Jag har även tittat på samtal mellan syskon. I alla familjer finns två barn mellan 3 och 17 år. Samtliga föräldrar är födda i Iran och alla barn är födda i Sverige.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att barn är aktiva i familjers interaktioner och förhandlar om familjers språkpolicy. De flesta barn visar motstånd till att tala hemspråket, i det här fallet persiska eller kurdiska. Föräldrarna däremot försöker i olika grad få barnen att prata på hemspråket men får nästan alltid svar på svenska, förutom i en familj. En flicka uttalar tydligt att hon inte vill prata persiska med argumentet att hon är född i Sverige. Ett par föräldrar är initialt väldigt strikta och insisterar att barnen ska prata på hemspråket. Men efter ett år när ett av barnen visade mer motstånd ändrar föräldrarna sina strategier och anpassar sig till barnens språkval. Samtliga syskon pratar svenska med varandra.

– De flesta föräldrar försöker bevara hemspråket på olika sätt. De tyckte att det bästa sättet är att resa till hemlandet eller bjuda hem släkten. Här ser barnen en poäng med att kunna hemspråket. Annars är det just detta barnen, särskilt de yngre pekar på – de ser ingen vinst med att prata hemspråket. De äldre barnen har lättare att förstå värdet med flerspråkighet och pekar bland annat på karriärmöjligheter. Det är de äldre syskonen som talar om för de yngre att det finns fördelar med att även kunna hemspråket. Äldre syskon korrigerar yngres språk – svenska och hemspråket – och bidrar därmed till utveckling av flerspråkighet i familjen.

Vad överraskade dig?

– Att samtalen mellan föräldrar och barn flyter på helt friktionsfritt trots att föräldrarna pratar på hemspråket och barnen på svenska. De förstår varandra helt och fullt.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som på något sätt arbetar eller interagerar med flerspråkiga barn. Jag tänker att mina resultat kan vara intressanta för att se hur barn och vuxna interagerar kring olika språk. Men också de som själva är flerspråkiga eller kommer från flerspråkiga familjer.

Susanne Sawander