Elevsamtal uppstår när teori kopplas till verklighet

Teori måste kopplas till en bekant verklighet för att eleverna ska samtala om kunskap. Det menar Anna-Karin Westman som forskat om hur elever skapar mening och förståelse i naturvetenskapliga ämnen genom samtal.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat som lärare i biologi och kemi i femton år och ville fördjupa mina kunskaper och sökte därför en forskarskola för lärare.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur elever skapar mening och förståelse genom samtal i de naturvetenskapliga ämnena. Jag har arbetat nära eleverna, främst genom att filma dem i gruppsammanhang men eleverna har också filmat sig själva. I studien ingår elever från gymnasiet, årskurs nio och fem. Fokus ligger på elevernas meningsskapande i olika undervisningssituationer. Kort sagt, hur de stöter och blöter innehållet för att skapa mening och förståelse.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– För att meningsskapande samtal ska uppstå hos eleverna måste det finnas en koppling mellan den abstrakta kunskapen och elevernas verklighet. Ett bra exempel är när gymnasieelever arbetar med begreppskartor kring kromosomer och ärvda egenskaper. Här uppstår samtal där eleverna refererar till egen ögonfärg och teoretiska termer kring kromosomer. Mindre lyckat exempel är när en undervisningsfilm om blodomloppet visas för elever i årskurs fem. Filmen berättar om kapillärer, celler och liknande men tydligt är att eleverna inte kan sätta kunskapen i ett sammanhang. De gissar att det kanske handlar om tarmen, någon tycker att cellerna liknar bollar. Den här scenen visar tydligt hur viktigt det är att vi pedagoger tar på oss elevglasögon och försöker hjälpa eleverna att koppla samman kunskap med deras egen verklighet.

– I laborationssituationer syns stora skillnader i elevernas samtal beroende på om de fått chans att bekanta sig med förklaringsmodeller före respektive efter laborationen. De elever som får möta naturvetenskapliga begrepp som joner eller elektroner före laborationen samtalar i större utsträckning och använder också naturvetenskapliga termer. I ett omvänt upplägg, där teori presenteras efter laborationen, pratar eleverna inte alls. Sammantaget visar min studie att lärare och läromedelstillverkare i naturvetenskapliga ämnen behöver uppmärksamma kopplingen mellan teori och elevernas verklighet mer.

Vad överraskade dig?

– Det är inte direkt överraskande men uppenbart vilken pedagogisk utmaning det är att skapa ett behov av teoretisk kunskap hos eleverna. Jag läste ett bra exempel om en lärare som ger eleverna i uppgift att placera en spik på en plats där den rostar så mycket som möjligt. Den här uppgiften skapar en situation där eleverna frågar efter kunskap för att förklara det som hänt.

Vem har nytta av dina resultat?

– Pedagoger förstås, men även lärarutbildare på alla nivåer samt läromedelstillverkare.

Susanne Sawander