Jämställda diskussioner ökar förståelsen för fysik

Hur blev du intresserad av ämnet?

Jag är gymnasielärare i biologi och fysik. När jag jobbade på Komvux så ordnade vi en studiecirkel kring Olga Dysthes bok Det flerstämmiga klassrummet som tar upp sambandet mellan lärande och dialog. Dysthe beskriver hur lite utrymme många elever får i klassrummet man kan gå från en lektion utan att ha sagt ett enda ord. Efter det började vi prova med gruppdiskussioner som inlärningsmetod och det gav positiva resultat. Särskilt unga kvinnor som ofta hade dåligt självförtroende i naturvetenskapliga ämnen blev stärkta och flera av dem gick vidare med studier i naturvetenskap på universitetet.

Vad handlar avhandlingen om?

Jag har studerat två gymnasieklassers gruppdiskussioner i fysik. Grupper med 3-4 elever i varje fick diskutera olika problem, och läraren kom bara förbi då och då för att svara på frågor. Framför allt ville jag se hur diskussionerna utvecklar lärandet och vad genus betyder i samspelet i grupperna. Jag undersöker också vilka bilder av fysikämnet som blir synliga i intervjuer och i gruppernas interaktion. I slutet av avhandlingen tar jag upp hur genus och socialt samspel påverkar lärandet.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

När grupperna fungerar bra blir samtalen utvecklande, eleverna lyssnar på varandra och bygger vidare på kamraternas uttalanden. De spinner en tråd tillsammans och lär sig förstå och reflektera kring nya begrepp. Men det krävs att eleverna är öppna och generösa mot varandra. Det är också viktigt att de kan ifrågasätta varandras påståenden på ett konstruktivt sätt utan att samtalen stannar upp.

Framför allt tre faktorer kan hindra möjligheterna till lärande, det är tävlingsinriktning, konflikträdsla och stark hierarki. Hierarkierna handlar ofta om att pojkarna positioneras som de duktigaste. När jag intervjuade eleverna om hur de ser på en duktig fysikelev så såg ungefär hälften en man framför sig och det syntes i deras sätt att bekräfta varandra.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

Jag uppfattade eleverna jag studerade som uppskattande och trevliga mot varandra och mitt första intryck var att de i stort bemötte varandra på ett jämställt sätt. Men när jag började undersöka vem som sa vad till vem framträdde ett genuspräglat mönster. Pojkarna fick i snitt nästan dubbelt så många stödjande repliker som flickorna, till exempel Just det!, Vad smart! eller att någon upprepar samma sak. Medan flickorna fick dubbelt så många invändningar mot vad de sa. Ofta talar man om flickors dåliga självförtroende i fysik som någon inneboende egenskap hos flickorna själva. Men om flickor som grupp placeras som mindre kompetenta i fysik i de här vardagliga situationerna så är det inte konstigt om de får dåligt självförtroende.

Vem har nytta av dina resultat?

Både elever och lärare, hoppas jag. Avhandlingen är praktiskt inriktad och jag använder mig redan av resultaten när jag själv undervisar. En ganska stor del av diskussionsavsnittet i avhandlingen handlar om vad man bör tänka på och hur man kan organisera gruppdiskussioner så att de verkligen blir lärande samtal för alla gruppmedlemmar.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

Jag skulle önska att den gav fler lärare mod att prova gruppdiskussioner som metod. Om eleverna lär sig att diskutera konstruktivt så tror jag att det både stärker förståelsen för ämnet och ger eleverna en möjlighet att lära sig demokrati i praktiken.

Finns det hopplösa grupper där gruppdiskussioner inte fungerar?

Om eleverna är väldigt intoleranta mot varandra så måste man som lärare vara beredd att jobba mer för att det ska fungera. Men det finns mycket att vinna så jag vill ju tro att det går.