Skolan brister i stöd till barn med autismdiagnos

Barn som en gång fått en autismspektrumdiagnos behöver stöd under lång tid. Men föräldrar vittnar om att samhället brister i insatser för de här barnen, konstaterar Martina Barnevik Olsson i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– För cirka 20 år sedan började jag arbeta med neuropsykiatri, alltså medfödda utvecklingsavvikelser såsom autismspektrumtillstånd. Genom mitt kliniska arbete kom jag i kontakt med två professorer som introducerade mig till forskning inom området. Båda blev sedan mina handledare.

Vad handlar avhandlingen om?

– Det är en långtidsstudie över hur det går för barn som i tidig ålder fått diagnos inom autismspektrum och också olika hjälpinsatser. I studien ingår totalt 208 barn som följdes upp två gånger, före skolstart och kring 11-års ålder. Jag har undersökt hur det gått för barnen, vilka svårigheter de hade och vilket stöd de fått. Studien baseras främst på föräldraintervjuer.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Den första uppföljningen visar att cirka tio procent av barnen inte längre uppfyller kriterier för autismspektrumdiagnos. Men vid andra uppföljningen gjorde några av barnen åter det. Autismdiagnoser verkar inte vara statiska utan barn kan gå i och ur dem. Kanske delvis beroende på hur stöd och anpassningar ser ut runt dem i vardagen.

– Även genomsnittligt begåvade barn som har eller har haft autism kan ha svårt att klara skolan och de har behov av stöd under lång tid, enligt många föräldrar. Allra svårast har barn med kombinerad autism och intellektuell funktionsnedsättning.

– Ytterligare ett resultat är att tidiga regleringssvårigheter, svårigheter med mat, sömn och svår skrikighet är vanligare hos barn som senare skulle få diagnos inom autismspektrum jämfört med en köns- och åldersmatchad jämförelsegrupp. Detta betyder inte att sådana problem behöver indikera autismdiagnos. Men det visar att små barn med dessa problem kanske skulle följas upp ytterligare på BVC, både utifrån barnens utveckling och familjens välbefinnande.

Vad överraskade dig?

– Att så många av barnen i undersökningen också hade varierande grad av andra funktionsnedsättningar. Nittio procent av 11-åringarna hade kvarstående autismproblematik, men nästan lika många hade även problem med uppmärksamhet och reglering av aktivitetsnivå, tal- och språksvårigheter samt utagerande beteende.

Vem har nytta av dina resultat?

– Många barn verkar få god hjälp i samband med att de fått autismdiagnos, men efter ett antal år verkar stödet försvinna för många. Det sammanfaller med att barnen blir äldre och högre krav ställs på dem, inte minst i skolan. Det är därför viktigt att både skola, habilitering och barnhälsovård får förståelse för vikten av fortsatt stöd till dessa barn under många år framåt.

Susanne Sawander