DISA förbättrade ungdomars psykiska hälsa

Pernilla Garmys avhandling visar att ungdomar som har deltagit i DISA mår bättre än ungdomar som inte har använt DISA. Hon konstaterar också att programmet är kostnadseffektivt.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat som skolsköterska i drygt tio år och har tidigare forskat om sömn och medievanor. DISA är ett manualstyrt program som används i skolor för att förebygga stress och depressiva symtom hos ungdomar och det fanns ett behov av att utvärdera programmet. Det tyckte jag var spännande.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har utvärderat DISA som erbjuds på klassrumsbasis för ungdomar i årskurs 8 i sex kommuner under ett år. Det används andra liknande program i skolor och de flesta är inte utvärderade. I avhandlingen har jag intervjuat ungdomar respektive DISA-ledare i fokusgrupper. Jag har också genomfört en stor enkätundersökning med 900 elever där de har fått svara på frågor om sitt mående. Hälften av eleverna har använt DISA och hälften fungerade som kontrollgrupp. Jag har även gjort en hälsoekonomisk utvärdering där jag har tittat på effekten av programmet i förhållande till kostnaden.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att DISA förbättrade ungdomarnas psykiska hälsa. De ungdomar som deltog i DISA mådde lite bättre efter ett år, jämfört med de som inte deltog i DISA. Andra undersökningar visar att den psykiska ohälsan ökar bland unga. DISA verkar kunna buffra den effekten så att de unga höll kvar sitt mående från årskurs 8 till 9. Om man lägger till den hälsoekonomiska aspekten så är DISA inte så dyrt att sätta in i relation till den effekt som programmet har. Kombinationen av programmets positiva effekt på ungdomarnas psykiska hälsa och den låga kostnaden visar att DISA är ett kostnadseffektivt program.

– De flesta ungdomarna var nöjda med programmet, fler flickor än pojkar var nöjda men vi såg en effekt hos både flickor och pojkar. Man kan fundera över om programmet ska vara frivilligt eller obligatoriskt, i nuläget är det olika på olika skolor. Min studie visar också att ledarna måste tro på programmet för att kunna arbeta med det. Annars är det bättre att fokusera på andra hälsofrämjande insatser.

Vad överraskade dig?

– Att DISA-ledarna tyckte att de hade lärt sig så mycket av att gå ledarutbildningen. DISA bygger på KBT och de arbetskamrater som hade gått utbildningen tillsammans tyckte att arbetsgemenskapen hade förbättrats i gruppen. Något annat som förvånade mig var att både ungdomar och ledare tyckte att det var ett stort fokus på negativa saker i DISA och de önskade mer fokus på positiva aspekter – det var genomgående att både unga och ledare tyckte det.

Vem har nytta av dina resultat?

– Rektorer och elevhälsoteam på skolor, men även föräldrar och ungdomar.

Åsa Lasson