Läsa texten eller ”verkligheten”?

Hur blev du intresserad av ämnet?

Jag är utbildad lärare i svenska, religion och historia och jag har sett mina egna grundskole- och gymnasieelevers motstånd mot att analysera texter. Jag har även mött liknande tankar på lärarutbildningen där jag har undervisat blivande svensklärare i 16 år, först på Högskolan i Gävle och nu på Karlstads universitet. Det gemensamma i deras motstånd är att de tycker att analysen tar ifrån dem själva läsupplevelsen. Men om man använder sig av narratologi och långsamt samtalar och funderar över hur texter är uppbyggda och hur vi som läsare kan förstå dem får de allra flesta en ny förståelse och upplevelse av litterär text.

Vad handlar avhandlingen om?

Den behandlar hur svensklärare i grundskolan, kursplaner och betygskriterier, Svensklärarföreningens årsskrift och Tidskrift för Litteraturvetenskap resonerar om hur man kan läsa och förstå skönlitteratur. Tidigare forskning har använt sig av tre kategorier för att beskriva förhållningssätt till svenskämnet och litteraturstudiet. Jag anser att de i alltför hög grad reducerar den variation som finns i praxis, i skolverksamheten. Därför har jag har skapat tre nya kategorier för att karakterisera olika målsättningar för läsning av skönlitteratur. Målsättningarna resulterar i olika lässtrategier som får olika effekter för läsförståelse. Den första kategorin, genom litteratur, innebär att man läser litteratur för att förstå sig själv, samhället, genusfrågor, livet och tillvaron.

Den andra kategorin, inom litteratur, koncentrerar sig på den litterära texten som berättelse och litteraturhistoriskt verk. Jag har också introducerat en brittisk forskningsinriktning för litteraturstudiet, complexity, som strävar efter att överbrygga motsättningen mellan att använda texter för att förstå världen och att förstå texten. Forskningsinriktningen finns också inom historieämnet. Med ett svensk ord kallas den tredje kategorin för kombinationsstrategier. Inom denna lässtrategi eller målsättning arbetar man med att läsa texter både som livsförståelse och som berättade konstruktioner. Skrivande integreras inom denna lässtrategi. Den tredje kategorin, kombinationsstrategierhar visat sig vara den kategori som bäst beskriver lärares arbete. Avhandlingen, som utgår från ett ämnesdidaktiskt perspektiv, placerar svensklärares arbete i en ny kontext i relation till deras ämnesstudier. Generell lärarforskning studerar oftast lärararbetet i relation till elever och styrdokument, men sällan i förhållande till lärares ämnesuppfattningar. Det finns få ämnesdidaktiska studier av lärares tal om sin ämnesundervisning.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

Att de nya kategorierna är användbara för att beskriva svensklärares arbete med litteraturundervisning. Min tanke om att svensklärare fungerar som kritiker inom skolans ram visade sig vara riktig. De arbetar mycket med värderingsfrågor kring litteratur och hur man på olika sätt kan förstå skönlitteratur. Mina resultat visar även att ju längre från praxis man kommer desto mer entydig blir idén om vad litteraturläsningen ska ge för effekter. Svensklärarföreningens årsskrift kan kategoriseras med hjälp av genom litteratur och Tidskrift för litteraturvetenskap med inom litteratur. Kursplanernas definitioner av ämnets karaktär betonar genom litteratur medan betygskriterierna för de högre betygen kan kategoriseras som inom litteratur. Det krävs omfattande kunskaper från litteraturvetenskap och litteraturdidaktik för att kunna tolka styrtexterna. Talet om litteraturläsning och litteraturförståelse i dessa intervjuer och texter är mångfacetterat. Men det saknas en gemensam arena för att diskutera litteraturläsning och effekter av olika lässtrategier. En viktig följdfråga som genereras av detta är hur mötesplatser kan utvecklas där svensklärare kan debattera med litteraturvetare och kursplaneskrivare om olika sätt att utveckla läsförståelse. Lässtrategin genom litteratur kan medföra att läsare uppfattar litterära texter som berättelser om det som är sant – att de läser faktivt. Kombinationsstrategier kan hjälpa elever att utveckla mer mångfacetterade lässtrategier.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

Jag var förvånad över att resurserna på skolorna var så dåliga, och att det saknas gemensamma skönlitterära texter att läsa. På två skolor fanns inte klassuppsättningar av böcker och där är det antologitexter som står för den gemensamma läsningen. Kombinationsstrategierna synliggjordes ofta via skrivuppgifter eftersom eleverna ofta läser fritt valda verk. På en av skolorna har man satsat på inköp av skönlitteratur och de arbetade också mer med litteratursamtal. Jag fick även bekräftat att organiserad och planerad ämnesfortbildning i stort sätt inte existerar, utan lärare fortbildar sig på fritiden med egna medel och det är allvarligt om man ska tala om skolutveckling kring läsförståelse.

Vem har nytta av dina resultat?

Aktiva lärare kan ha nytta av att se sin egen praktik beskriven, men även lärarutbildningen och skolpolitiker. Talet om litteraturläsning kan också utvecklas genom att fler perspektiv förs in i diskussioner om hur man undervisar om fiktionstexter. Det råder stor brist på lärarforskning som utgår från lärares egna berättelser och studier om lärares uppfattningar om ämne och undervisning kan berika och utveckla debatten om skolan.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

Det är bra att få sitt arbete som svensklärare beskrivet på flera olika sätt. Det kan förhoppningsvis inspirera till diskussioner och utveckling av undervisning om skönlitteratur. Min avhandling är en del av en ämnesdidaktisk diskussion om litteraturstudier. Den visar att det finns många olika uppfattningar om litteraturläsning och att uppfattningar förändras över tid.