Studentavhopp kan motverkas i klassrummet

Det är i klassrummet som man kan påverka och förändra mest när det gäller studentavhopp på universitetet. Det ger mycket mindre effekt att försöka ändra något på en högre nivå, visar Jonas Forsmans avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har en lärarbakgrund och en master med inriktning på matematik och fysik. När jag läste min master tillsammans med ingenjörer och andra lärare märkte jag att studenter försvann i snabb takt från utbildningen. Jag hade kompisar i ett annat program på universitetet som i den första kursen hade gjort sammanhållningsövningar för att lära känna varandra. Det kanske inte är något som man tänker att man ska göra på universitetet. Men i efterhand kan man se att de har haft färre avhopp. Det är många som har föreslagit enkla lösningar på problemen med avhopp men jag trodde inte att det fanns några enkla lösningar.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har lagt ett komplexitetsperspektiv på studentavhopp och har undersökt hur möten, kurser och schemaläggning hänger ihop. Jag har gjort en simulering över ett system för att se vilka resultat som kan vara troliga om universitetet förbättrar vissa saker.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Min studie visar ett det inte finns någon generell lösning för att motverka avhopp bland studenter. Mycket av det som visade sig ha stora effekter är saker som man kan göra i klassrummet – saker som man redan har en organisation för – det är där man kan påverka och förändra mest. Det ger mycket mindre effekt om man försöker ändra något på en högre nivå på universitetet.

– Jag studerade även hur nätverket mellan studenter såg ut. Att få bra betyg visade sig hänga ihop med vem man studerar med och vem man socialiserar med – båda delar måste till. Det handlar om nätverk som skapas när studenter umgås och gör saker tillsammans på kurser, när de spelar spel eller går ut på krogen tillsammans, vem man pluggar med och hur man pluggar.

Vad överraskade dig?

– Det är många som ser avhopp som ett enkelt problem. Men det finns inga enkla problem vare sig i empirin eller i det system som jag har byggt upp. Man måste göra ganska många saker här och var i systemet för att komma tillrätta med avhopp. Synen på avhoppare är att det är de dåliga studenterna som hoppar av men min studie visar att det inte stämmer med den största delen avhoppare – även de med högsta betyg i alla kurser hoppar av sin utbildning.

Vem har nytta av dina resultat?

– Min förhoppning är att lärare kan se att man kan göra mycket i klassrummet för att möta studenter och stödja dem i mötet med universitetet som ibland kan vara både underligt och skrämmande för studenterna. Jag hoppas att programsamordnare som har en helhetsbild på programnivå kan få inspiration att arbeta med scheman, och att kursansvariga kan se hur saker hänger ihop. Jag hoppas även att studenter kan läsa och få tips och idéer.

Åsa Lasson