Kollegiala besök ger meningsfull återkoppling

Kollegialt lärande är ett både meningsfullt och uppskattat verktyg för pedagogisk utveckling i skolan. Det visar Monica Nyvaller i sin studie om tre kommuners arbete med Lärande besök i klassrummet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Intresset väcktes redan i slutet av 90-talet då vi startade en kollegial utvärdering i Herrljunga där jag arbetade som specialpedagog.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har under två år studerat tre kommuners arbete med kollegial granskning från förskolan till gymnasiet. Jag har framför allt följt hur idéerna om kollegial granskning formats och anpassats i de tre kommunerna. Upplägget innebär att lärarna bjuder in kollegiala observatörer för så kallade Lärande besök. Varje besök avrundas med återkopplingar, såväl individuella som kollektiva. De tre kommunerna har i samarbete utbildat ett antal lärare som arbetar som observatörsgrupp. Jag har intervjuat utvecklingsledare, skolchefer och lärare i de tre kommunerna men även varit på plats och gjort etnografiska studier av det praktiska arbetet.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att utvecklingsprogram inte sprider sig av sig självt. Min studie visar att det krävs engagemang och arbete på alla nivåer för att hålla ett program som detta levande. I stora drag ser lärarna kollegial granskning som ett meningsfullt, utvecklande och attraktivt sätt att arbeta. Observatörskollegorna ser sitt uppdrag som en möjlighet till kompetensutveckling. Bortsett från observationsgruppen får lärarna ingen extra tid till kollegiala besök.

– Ett lika positivt som intressant resultat är att brist på tid inte tas upp som ett problem. Många pekar istället på att tiden det tar vägs upp av vad de får ut av besöken. Några lärare berättar om hur de i början känt visst obehag inför tanken att bli granskade av kollegor men hur känslan snabbt vändes till något positivt och hur de i dag ser fram mot besöken som beskrivs som en energikick i arbetet. Framför allt har lärarna utvecklat en kollektiv förmåga att granska och bedöma det egna yrkeskunnandet.

Vad överraskade dig?

– Hur väl kommunerna lyckats arbeta fram ett program som är attraktivt och meningsfullt från förskolan, fritidshem till gymnasiet. Att efterfrågan var så stort. Men framför allt hur de tre kommunerna integrerat vetenskapliga teorier i Lärande besök och översatt dem till lokala förhållanden.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som arbetar med och inom skolan, från politiker till lärare. Min studie visar att kollegialt lärande är ett både uppskattat och väl fungerande utvecklingsverktyg för skolan.

Susanne Sawander