Samtal och skämt – viktiga läranderesurser

Anna Åhlund har tittat på hur lärande och identitet skapas när elever som har nio års skola från sina hemländer deltar i andraspråksundervisningen. Det visade sig att skämtande och samtal var viktiga läranderesurser.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är språkvetare och har jobbat mycket med samtalsanalyser. I min avhandling plockar jag med mitt intresse för vad som händer i ett samtal med den situation det innebär att komma till ett nytt land och inte kunna språket.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har studerat språksocialisation och identitetsskapande för nyanlända elever. Jag har följt elever i åldern 16-18 år som har nio års skola från sina hemländer. Jag har filmat andraspråksundervisningen, gjort deltagarobservationer och pratat med eleverna.

– Jag ville undersöka hur elever och lärare gör andraspråksundervisning, inte bara titta på hur själva språklärandet ser ut utan även den typ av medborgarutbildning som samtidigt sker i klassrummet, hur eleverna ska lära sig det svenska skolsystemet.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det jag såg som ett tydligt resultat var att eleverna orienterade sig mycket mot vad som ansågs som ”bra” respektive ”dålig” svenska. Läraren fokuserade på att eleverna skulle prata mycket och därmed lära sig språket genom att använda det i tal.

– Ett viktigt fynd var skämtandet som en resurs i lärandet. Eleverna imiterade exempelvis den så kallade Rinkebysvenskan och skämtade kring den. Det var ett sätt att som elev visa att man hade kunskap om sociala språkmarkörer. Det var också ett sätt att göra identitet, att visa att de som elever inte är blivande talare av Rinkebysvenskan, utan strävade åt att lära sig en mer akademisk svenska.

– Eleverna skapade tydliga regelverk i själva skämtandet, det var inte okej att skratta åt någon som uttalade fel eller använde fel ord. På så sätt skapade man en gemenskap och identitet av att ”vi är nyanlända och håller på att lära oss något nytt och då är det okej att prova och göra fel”.

– Läraren var skicklig på att möta den kunskap som eleverna bar med sig in i klassrummet, bland annat genom att uppmana eleverna att relatera till tidigare skolerfarenheter. Läraren använde ofta gruppsamtal och var noga med att berätta varför, att det var en pedagogisk modell som används flitigt i svenska skolan och som eleverna sedan kommer att möta på universitetet. Att dels använda gruppsamtal, dels uppmana eleverna att använda sig av egna referenser, skapade delaktighet och bra språkträning.

Vad överraskade dig?

– När jag var ute på fältarbetet överraskades jag av hur otroligt komplex lärandesituationen är, läraren ska kunna ha många bollar i luften och också kunna möta elever från så olika bakgrund, en del kom från krigszoner, andra hade flyttat hit med föräldrar som migrerat för att de fått jobb.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare. Det är en fördel att följa det komplexa samspel som sker i undervisningen via en kamera. Det som var tydligt när jag gjorde transkriberingar av olika samtal var hur aktiva eleverna själva var i gruppens gemensamma lärande. Hur de formade en praktikgemenskap tillsammans med läraren och hur eleverna stöttade varandra i lärande, genom att korrigera och hjälpa varandra att hitta rätt ord. Det blev tydligt hur viktigt det är för lärandet att skapa utrymme för samtal.

Hanna Nolin

Foto: Björn Dalin