Som man mäter mobbning får man svar

Ett traditionellt mått på mobbning fångar inte in den totala förekomsten av mobbningsliknande beteenden och dess samband med psykosomatiska besvär. Det visar Lisa Hellströms avhandling. Hon är överraskad över hur lite man fokuserar på mätmetoder när det gäller att fånga in barn som blir utsatta för mobbning i skolan.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har som doktorand arbetat i ett projekt, Skolan Förebygger, med att kartlägga olika insatser som man har gjort i Karlstads kommuns skolor vad gäller bland annat skolprestationer och psykisk hälsa. En speciell satsning har varit att undersöka mobbning. När jag började undersöka resultaten från våra elevenkäter såg jag att förekomsten av mobbning skiljde sig ganska stort åt beroende på hur vi formulerat frågorna.

– Eftersom det är viktigt att ta reda på förekomsten av mobbning för att kunna arbeta förebyggande med insatser mot psykisk ohälsa blev jag intresserad av att veta hur mycket vi egentligen fångar in, och hur många elever som inte fångas in, med ett traditionellt mått på mobbning. Frasen ”Som man mäter får man svar” har drivit mina forskningsfrågor.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur vi mäter mobbningsliknande beteenden och pedagogiskt ledarskap i skolan. Jag har jämfört ett traditionellt mått på mobbning ”hur ofta har du blivit mobbad”, tillsammans med en definition på mobbning, med frågor om specifika beteenden till exempel ”hur ofta har du blivit kallad taskiga saker” eller ”hur ofta har du blivit slagen” med avseende på hur många ungdomar som fångas in och sambandet med psykosomatiska besvär. Jag har också undersökt mätegenskaperna hos PESOC-PLP- skalan, ett instrument som tidigare har använts i syfte att mäta framgångsrika skolor och skolledarskap men vars mätegenskaper inte tidigare studerats.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Resultaten visar att endast ett traditionellt mått på mobbning inte fångar in den totala förekomsten av mobbningsliknande beteenden och dess samband med psykosomatiska besvär. Ett sådant mått reflekterar inte heller fullt ut ungdomarnas förståelse för, och definition av, mobbning.

– För att integrera ungdomars syn på mobbning behöver definitionen på mobbning inkludera negativa hälsokonsekvenser som ett kriterium och inte bara som en konsekvens av mobbningsliknande beteenden. Det vill säga att en enstaka händelse som sårar eller skadar också kan anses vara mobbning oavsett om de traditionella kriterierna som ont uppsåt, repetition eller maktobalans är uppfyllda eller inte.

– Resultaten visar också att PESOC-PLP-skalan kan användas till att utvärdera pedagogiskt ledarskap. Genom att öka förståelsen om olika mätmetoder för mobbningsliknande beteenden och skolledarskap kan resultaten från avhandlingen främja arbetet för en säker och trygg skolupplevelse för barn och ungdomar.

Vad överraskade dig?

– Det som har överraskat mig mest är nog hur lite man fokuserar på mätmetoder när det gäller att fånga in barn som blir utsatta för tråkigheter i skolan. Alla är överens om att man måste arbeta med mobbning men få funderar över hur vi på bästa sätt fångar in alla utsatta barn och vilket syftet är med de frågor vi ställer i undersökningar om mobbningsliknande beteenden. När vi mäter fenomen som mobbning är det väldigt viktigt att vi är medvetna om vad vi frågar och vad vi är ute efter med våra frågor.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som arbetar med ungdomar och mobbning på olika nivåer inom skolan och med forskning.

Åsa Lasson