Lärare måste få möjlighet att själva utveckla sin undervisning

För att få till ett framgångsrikt förändringsarbete måste det finnas en möjlighet för lärare att själva utveckla och forma sin undervisning. Man kan styra med ramar men det måste finnas ett manövreringsutrymme för lärarna. Det visar Linda Barmans forskning om lärare inom högre utbildning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har en bakgrund som lärare inom högre utbildning och har bland annat jobbat med utvecklingsarbete på KI i många år. När jag arbetade med kompetensutveckling av lärare upptäckte jag att det inte räcker med att lärare får ökade kunskaper om olika modeller eller teorier om inte strukturerna, i det här fallet universitetets organisation,gynnar det arbetssättet eller verkar för något annat.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur lärare tar till sig olika utbildningsdirektiv, hur de tolkar olika policys men framförallt vad de gör av det i praktiken. Ett stort fokus i avhandlingen har legat på förändringar i och med Bolognareformen. I samband med den införde universiteten en målbaserad utbildning. Jag har tittat på hur lärare har formulerat lärandemål, hur de har organiserat examinationsformer och på vilket sätt de har bedömt studenters lärande.

– Jag har också tittat på utvecklingen av bedömningskriterier i kölvattnet av reformen. Jag har studerat lärare inom medicin- och vårdområdet. En del är forskare och en del är kliniker inom hälso- och sjukvården, som även undervisar. Den viktigaste skillnaden mellan högre utbildning och skolan är att lärarna inom högre utbildning oftast inte har någon pedagogik med sig. Många har valt att bli forskare eller kliniker – undervisningen är något sekundärt för dem.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– De övergripande resultaten visar att om vi ska få till ett framgångsrikt förändringsarbete i praktiken så handlar det om att sätta ramar på policynivå, och till det behövs ett pedagogiskt stöd. Men det måste finnas en öppenhet för lärare att själva utveckla och forma sin undervisning. Om utvecklingen av undervisning och kurser görs utifrån lärares kunskaper om vad som gynnar lärande, gärna i samarbete lärare emellan, visar mina resultat att vi kan nå en utveckling. Man kan styra med ramar men det måste finnas ett manövreringsutrymme.

– Ett annat viktigt resultat är att det inte räcker med att enskilda lärare ökar sina kunskaper för att få till en kvalitetsutveckling, hela lärarlag behöver göra det tillsammans. Man måste utveckla de sammanhang där lärare verkar, den lokala kulturen, och på så sätt låta lärarna utveckla ett gemensamt pedagogiskt språk, först då kan man genomföra genomgripande förändringar.

Vad överraskade dig?

– Bland annat att reformen som sådan, trycket ovanifrån, var en viktig förutsättning för att många lärare inom högre utbildning skulle kompetensutveckla sig pedagogiskt men också att de största motståndarna till reformen var de som strävade efter att följa det nya regelverket mest.

Vem har nytta av dina resultat

– Personer som driver utveckling, framförallt av högre utbildning. Resultaten kan ha bäring på utbildning generellt men särskilt när det gäller kvalitetsutveckling och kvalitetskontroll. Jag tror även att lärare inom andra stadier kan känna igen sig i exempelvis vad det innebär att utveckla bedömningskriterier.

Åsa Lasson