Programmering – ett ämne för de redan insatta

Lärare har små förhoppningar om att elever ska lära sig programmering om de inte redan har en analytisk och logisk förmåga, visar Lennart Rolandssons avhandling. För att alla elever ska få en möjlighet efterlyser han en ämnesdidaktisk diskussion mellan lärare, forskare och lärarutbildare.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har själv jobbat som lärare i programmering sedan år 1992 och sökte alternativa undervisningsmiljöer där man arbetar tillsammans mellan skolor, elever och lärare. Det var svårt att hitta lärare som ville samarbeta, men jag fick kontakt med en lärare i Jämtland, så vi inledde ett samarbete mellan Bergs gymnasium och Nynäshamns gymnasium. Den erfarenheten väckte mitt intresse.

Vad handlar avhandlingen om?

– Lärares föreställningar och intentioner i förhållande till läroplanen.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag har identifierat ett tillfälle i skolhistorien åren 1976-1983 där man arbetade med implementering av datorer och programmering i skolan. Det intressanta med detta är att man baserade den dåvarande kursplanen i datakunskap på lärarnas erfarenheter eftersom ämnet var så nytt. Idag har vi en liknande situation där man funderar på hur programmering skall undervisas i skolan. För att inte återupprepa liknande misstag så är detta case av stort värde för alla som är intresserade av programmering i skolan.

– Det finns en selektion i undervisningen, där lärare har små förhoppningar om att elever skall lära sig programmering om de inte redan har en analytisk och logisk förmåga. En inställning som speglar en kunskapssyn där ett fåtal är lämpliga. I ett land byggt på demokratiska värderingar borde ämnet presenteras för så många som möjligt. Problemet är att den implementerade läroplanen baserar sig på minst två samexisterande ideologier: den ena som syftar till att alla skall utbildas och den andra som syftar till allmänbildning. Vi har alltså två ideologier som kan förekomma i samma klassrum, men troligast är att enbart en av dessa omfattas av läraren beroende på hur han eller hon ser på kunskap. Min studie visar också att lärare tror lite om pedagogikens betydelse för elevers lärande av programmering. Eleverna förväntas lära sig själva genom att koda.

– Slutligen har jag kunnat se att distinktionen mellan teori och praktik är vag inom programmering, men bägge behövs för att ämnet skall bli intressant och begripligt. Lärare i ämnet uttalar mycket tydligt att teoretisk kunskap bara kan undervisas om eleverna har tillräckligt mycket praktiska erfarenheter, vilket resulterat i ett ämne som undervisas mestadels praktiskt. Som det är nu finns det skäl att tro att undervisningen i programmering bygger på den didaktiska kunskapen som utvecklades på 1960-talet inom teknisk och administrativ ADB. Det behövs med andra ord en ämnesdidaktisk diskussion mellan lärare, forskare och lärarutbildare.

Vad överraskade dig?

– Att Skolverket inte har programmeringsämnet högre på agendan. I en jämförelse med andra länder så ligger vi långt efter i utvecklingen. Just nu lever vi farligt då vi förväntar oss att lärare skall fortbilda sig själva, söka ny kunskap och pröva sig fram på egen hand.

– Jag skulle gärna vara med och utveckla modeller för fortbildning och ämnesdidaktisk diskussion. I Sverige håller vi fortfarande på med frågan om huruvida alla barnen skall få en varsin dator. Man blir matt!

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare, kursplaneutvecklare, Skolverket, utbildningsdepartementet, lärarutbildare och lärarstudenter.

Fotnot: Lennart Rolandsson driver lärarnätverket Swedish Informatics Teachers’ Network (SITSNET), där lärare i programmering från hela landet kan delta i seminarier.

Åsa Lasson