Mål i statliga skolprojekt nås sällan

Föresatserna i statligt initierade skolprojekt är ofta för ambitiösa och nås sällan. Orsakerna är flera, personalens arbetsscheman men även statliga föreskrifter motverkar varaktiga förändringar i skolan, visar Åsa Löfqvists avhandling.

 Varför blev du intresserad av ämnet?

– När jag arbetade som adjunkt vid Umeå universitet utvärderade jag två statliga skolprojekt, bland annat utifrån vilka resultat de medfört. Där blev det tydligt att statliga projektmedel inte nödvändigtvis överensstämmer med vilka behov som pedagoger upplever finns i en kommun. Jag blev nyfiken och ville utforska vilka varaktiga förändringar dessa två projekt inneburit i ett längre perspektiv.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om vilka varaktiga förändringar de här två statligt initierade skolprojekten bidragit till i en kommun. Det ena var ett språkprojekt i för- och grundskolan riktat till barn med språksvårigheter. Det andra var ett relationsprojekt med syfte att förbättra för- och grundskolpersonalens relation till barnen, eleverna och deras vårdnadshavare.

– Den uppföljande studien är gjord tre år efter att projekten avslutas och baseras på intervjuer av personal och skolledare. Här har jag också använt material från den redan gjorda utvärderingen. Mitt övergripande syfte är att utveckla kunskap om hur projekt om strategi bidrar till varaktiga förändringar samt vad som gynnar respektive missgynnar detta.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att mål som kommunen formulerar i sin projektansökan sällan uppnås, ambitionerna är större än det varaktiga resultatet. Tydligt är att när många i organisationen involveras på ett fördjupat sätt och under en längre tid, blir också resultaten mer bestående. Ju större delaktighet, desto större är sannolikheten att arbetskulturer förändras.

– Det framkom också att andra statliga föreskrifter som exempelvis ny läroplan, motverkar andra statliga projekt. Personalen har helt enkelt inte möjlighet att engagera sig i flera uppdrag samtidigt.

 Vad överraskade dig?

– Att vissa kategorier av pedagoger, specialpedagoger och speciallärare framför allt, enklare kan lämna sina ordinarie arbetsuppgifter för att delta i projektsatsningar. Det här bidrar till att det ofta är samma personer i en kommun som deltar i projektsatsningar och det gynnar inte arbetet med att förändra arbetskulturer.

– Det som också var överraskande och som skiljer sig från tidigare forskning, var att externa sakkunniga i större utsträckning bidrog till förändringar i verksamheterna än rektor.

 Vem har nytta av dina resultat?

– Politiker och personal på Skolverket, de som beslutar om och som fördelar statliga medel. Men framför allt skolchefer, rektorer och andra tjänstemän inom skola och utbildning eftersom de har ett övergripande ansvar för skolans utveckling.

Susanne Sawander