Kemi som kopplas till vardagen kan öka intresset hos elever

Hur kan man få gymnasieelever mer intresserade av kemi? Karolina Bromans avhandling visar att ett sätt kan vara att anknyta kemin till vardagssituationer genom kontextbaserade kurser med mindre fokus på utantillkunskaper och en ökad koppling till elevernas vardag.

 Varför blev du intresserad av ämnet?


– Jag har en bakgrund som gymnasielärare i kemi och biologi, och arbetar sedan 14 år som lärarutbildare. Många jag möter har en positiv bild av kemiämnet, men i flertalet rapporter som exempelvis den nationella utvärderingen av grundskolan 2004, framkom det att både elever och föräldrar tycker att kemi är det svåraste, tråkigaste och mest oviktiga ämnet i skolan.

– När jag fick chans att välja inriktning på min doktorandtjänst valde jag att fokusera på elever i övergången mellan gymnasiet och universitetet. Det var få som ville bli lärare i kemi och få som sökte utbildningar i kemi över huvud taget och jag ville ta reda på varför.

Vad handlar avhandlingen om?


– Den handlar om kemiämnet på det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet. Eleverna i min studie är i slutet av sin utbildning. Inledningsvis undersökte jag deras uppfattning om kemiämnet, varför de har valt att läsa naturvetenskapligt program, hur de upplever kemiämnet och vad man kan göra för att utveckla och förbättra det.

– Det framkom i den undersökningen att kemin upplevdes som vardagsfrånvänd av eleverna. Då gick jag vidare och avhandlingen kom att handla om att knyta kemin till vardagen. Jag valde att fokusera på en så kallad kontextbaserad kemi som eftersträvar att vara relevant för eleverna. Den kan handla om vad som händer när man dricker en energidryck eller tar en huvudvärkstablett. De kontextbaserade kurserna knyter an till vilka ämneskunskaper i kemi som är viktiga att ha för att förstå vardagliga händelser.

Vilka är de viktigaste resultaten?


– Att elever på det naturvetenskapliga programmet i allmänhet är positiva till kemiämnet, men de efterfrågar en tydligare vardagsanknytning. Mina resultat visar också att lärarna är viktiga, speciellt genom att ha en tydlig struktur i undervisningen och genomtänkta lektioner.

– I kemiämnet är det fortfarande så att eleverna ofta memorerar utantillkunskaper eftersom de är vana att jobba på det sättet. Jag lät eleverna arbeta med kontextbaserade kemiuppgifter där det inte endast finns ett rätt svar, vilket gör ämnet mer komplext men också mer intressant.

– Studien visar också att den viktigaste anledningen för elever att välja naturvetenskapligt program är att de ska läsa vidare på universitetet. I större städer där det finns möjlighet att välja mellan olika skolor upplevs det som identitetsskapande att gå på en skola där det finns liknande människor som en själv, och ett program där man upplever att man hör hemma. Eleverna har i de fallen valt naturvetenskapligt program för att det finns på just den skolan. Det handlar mycket om vem man vill vara och var man passar in.

Vad överraskade dig?

– Även om de jag möter har en relativt positiv bild av kemiämnet så är det en bild som aldrig visas i media. Det finns en risk för att det blir självuppfyllande att ämnet upplevs som svårt och tråkigt.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare, forskare, politiker, lärarstudenter och läromedelsförfattare.

Åsa Lasson