Betygssättning påverkas av relationen mellan lärare och elev

Lärare tar hänsyn till annat än kunskaper när de sätter betyg. Bland annat påverkas de av relationen med eleverna, visar Ilona Rinnes avhandling.
– Skolans praktik bygger på diffusa kunskapskrav som öppnar för egna tolkningar, då kan det inte bli annat än individuella lösningar, säger hon.

 Varför blev du intresserad av ämnet?

– Mitt intresse bottnar i min egen yrkesutövning och mina erfarenheter som betygssättande lärare. Jag har genomfört många betygssamtal och har upplevt att det är besvärligt. Det är också många kollegor som har vittnat om att det har blivit svårare att sätta betyg de senaste åren.

 Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har gjort en analys av betygssamtal, som är enskilda samtal mellan lärare och elever, som lärare erbjuder och som eleverna efterfrågar. Lärarna måste inte genomföra samtalen, det står ingenstans i styrdokumenten. Det står att lärare måste förklara grunderna för betygssättningen och då blir enskilda samtal ett bra sätt att göra det på.

– Avhandlingen handlar också om hur lärare begripliggör och operationaliserar betygssystemet, vilket är nödvändigt eftersom betygskriterierna och betygssystemet är väldigt tolkningsbara. Det är inte alltid så lätt att göra tydligt för eleverna, som vill veta varför de får ett visst betyg.

 Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att betygssättning inte är en så entydig aktivitet som den framställs i exempelvis den politiska debatten. Det framstår ofta som om lärare vet vad ett betyg står för rent objektivt. Det är självklart att det högsta betyget är lätt att relatera till, men det är inte lätt att göra gränsdragningar mellan de olika betygen och förstå hur de relateras till kunskaper – det är mitt viktigaste resultat.

– Min avhandling visar också att lärare tar hänsyn till annat än kunskaper i sina betyg. De väger exempelvis in potentiella förmågor, när de vet att en elev egentligen kan något men kanske inte har haft möjlighet att visa det, samt relationen till eleven. Det här påverkar självklart rättsäkerheten, men jag vill poängtera att lärare försöker sätta så rättvisa betyg som det går. Det är systemet som sådant som inte är rättssäkert. Skolans praktik bygger på diffusa kunskapskrav som öppnar för egna tolkningar, då kan det inte bli annat än individuella lösningar.

 Vad överraskade dig?

– Att de flesta lärare i studien är så tillmötesgående mot eleverna, och öppna för dialog. Det hänger ihop med viljan att skapa ett gott klimat för lärande i klassrummet, för det krävs att lärare och elever har en god relation. Den relationen följer med i betygssamtalet och då hamnar den formella betygssättningen på kollisionskurs med den mellanmänskliga relationen som man måste skapa med eleverna. Det tar emot att inte godkänna elever som har ansträngt sig mycket.

 Vem har nytta av dina resultat?

– Andra forskare, lärarstudenter och lärare som arbetar dagligen med betygssättning. Det är viktigt att vi får en diskussion om den här problematiken. I den politiska debatten hamnar fokus ofta på om man ska införa betyg i årskurs 4 eller liknande, man diskuterar inte svårigheterna med betyg och bedömning och hur lärare gör när de bedömer. Hur vet vi att vi bedömer lika?

Åsa Lasson