”Det finns en fantastisk sprängkraft i barns intresse för naturvetenskap”

Lek, kreativitet och lärande är nära besläktade. Men hur uppmärksammas de yngre barnens kreativa lärprocesser inom områden som naturvetenskap? Det har Annika Elm Fristorp undersökt i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Det har länge förekommit en diskussion om att barns intresse inom naturvetenskap avtar med åren. Jag har arbetat som lärarutbildare vid Högskolan i Gävle och mött många förskollärare och lärare genom åren, och jag har funderat på varför barn tappar intresset för naturvetenskap så snabbt.

– Det finns en fantastisk sprängkraft i barns intresse för naturvetenskap och hur de arbetar med att fylla sin värld med mening då naturvetenskapliga frågor behandlas. Därför ville jag rikta intresset mot detta.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om barns meningsskapande inom naturvetenskapliga kunskapsområden i förskola, förskoleklass och skolans första år. Jag har videodokumenterat fyra barngrupper och undersökt kommunikationsprocesserna som sker mellan barnen i gruppen och mellan barnen och de vuxna.

– Jag har undersökt lärmiljöernas design – vad barn möter i verksamheten när lärarna har planerat speciella aktiviteter. Sedan har jag tittat på hur barn skapar mening utifrån de läroresurser som erbjuds dem: Hur barnen är placerade, deras blickar, gestik, tal och intonation, samt vilket material som lärarna väljer och hur materialet presenteras – den institutionella inramningen.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Ett av de viktigaste resultaten är att det finns en oerhörd potential hos barnen i deras bearbetning av uppgifterna som de får, men en stor del av de tecken på lärande som uttrycks i barngruppen får ingen uppmärksamhet av de vuxna, det förblir osynligt. Ett fåtal barn som kan uttrycka sig på ett verbalt sätt blir uppmärksammade i sitt intresse, och de andra tappar man bort.

– Barn är ju fenomenala på att omarbeta, och det kan bli helt andra representationer som barnen nyskapar utifrån det material som de fått. Här finns ett kunnande, ett uttryck på lärande som förtjänar att bli uppmärksammat. Lärarna skulle kunna få ännu fler utgångspunkter om de tog tillvara på dynamiken som finns i barngrupperna. Det är de här kreativa processerna som jag lyfter fram i avhandlingen.

Vad överraskade dig?

– Jag kan se att vi inte tar tillvara på barns intresse för naturvetenskap och det har överraskat mig. Det är alarmerande att en stor del av barnens kunnande förblir osynligt. Vi måste börja beakta andra yttranden som tecken på lärande, och erbjuda dem möjligheter att gestalta sitt kunnande på andra sätt än det verbala – som till exempel med bild, drama, musik och konstruktion.

Vem har nytta av dina resultat?

– Dels är det ett kunskapsbidrag till forskning om barns lärande inom naturvetenskap, men det finns också starka didaktiska implikationer, så resultaten kan även vara till nytta för förskola, förskoleklass, grundskolans tidiga år och för lärarutbildningen.

– Det sker en fantastisk verksamhetsutveckling på förskolor, i förskoleklass och de tidiga åren i grundskolan. Men just att kunna vrida på perspektivet är viktigt: Att synliggöra och bekräfta vad barn gör, deras tecken på lärande och hur deras kunnande gestaltas, deras förmåga att skapa nytt.

Moa Duvarci Engman