Demokrati i skymundan med entreprenöriellt lärande

Entreprenöriellt lärande fokuserar på företagande och individuella kvaliteter på bekostnad av skolans demokratiska uppdrag. Det menar Eva-Lena Lindster Norberg, som efterlyser tydligare formuleringar i läroplanen om syftet med entreprenöriellt lärande.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat i många år som gymnasielärare och ungefär femton av dem specifikt med entreprenörskap och UF, Ung företagsamhet. Runt millennieskiftet började skolan prata om det entreprenöriella lärande utifrån ett vidare perspektiv och hur man kunde inkludera begreppen även i andra ämnen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om vad som händer med skolans uppdrag kring medborgarfostran när entreprenöriellt lärande (EL) förs in i undervisningen. Den här frågeställningen växte fram under avhandlingsarbetets gång. När jag började forska om EL såg jag helt andra saker än vad jag som lärare sett i klassrummet.

– Jag har gjort klassrumsobservationer samt intervjuat lärare och elever på tre gymnasieskolor, två kommunala och en friskola, som alla arbetar med EL. Mitt fokus är vad lärare och elever förmedlar, vilka ord och begrepp de använder för att beskriva entreprenörskap och EL. Lärarna har också fått svara på vad de vill att eleverna ska lära sig genom EL och vad EL ska resultera i.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att EL fokuserar på individuella förmågor på bekostnad av frågor som rör demokrati, solidaritet och förmågan att sätta sig in i hur andra människor har det. Eleverna pratar mycket om att de måste lära sig att ta initiativ, vara kreativa i syfte att klara sig själv i framtiden snarare än att bli del av ett större sammanhang.

– Intressant är också att flickorna betonar de individuella kvaliteterna mer än killarna. Min analys är att entreprenörskap betecknas som traditionellt manliga kvaliteter. Killarna har tack vare sin könstillhörighet en hel del gratis, medan flickorna måste arbeta extra hårt för att tillgodogöra sig de här förmågorna.

– Jag har definierat tre olika sätt som lärarna förhåller sig till EL. Den första gruppen har en avslappnad inställning, pratar mycket om att EL är här för att stanna och att det är naturligt att det entreprenöriella tänkandet förs in i skolan. Men i klassrummet händer inte så mycket hos dessa lärare, som undervisar på ett traditionellt sätt. Hos den andra lärargruppen finns en påtaglig stress kring EL som uppfattas som ett projekt bland många andra som ska hinnas med. Den sista gruppen är mest irriterad över att behöva förhålla sig till EL hela tiden. Tanken är att begreppet ska uppmuntra kreativiteten även hos lärarna men den här gruppen av lärare blir istället hämmade.

– Min slutsats är att skolans demokratiska uppdrag blir underordnat när skolan för in EL. Det här sker just för att EL är så starkt förknippat med entreprenörskap och företagande som Ung företagsamhet. I princip behöver det ena inte utesluta det andra, men så har det blivit. Orsaken är, menar jag, att formuleringarna kring EL i läroplan och policydokument är för otydliga och behöver skrivas om.

Vad överraskade dig?

– Att skolans demokratiska uppdrag kommer så i skymundan. Jag har ju själv i många år arbetat med EL men faktiskt inte sett detta. Det var en jättejobbig insikt för mig. Att skriva avhandlingen har verkligen inneburit en personlig resa också.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare förstås, men egentligen alla som arbetar med skolan. Liksom Skolverket och skolpolitiker.

Susanne Sawander